Det finns ett uttryck som hängt med under lång tid, flera århundraden åtminstone, nämligen
…land ska med lag byggas.
Och jo, det är klart, det är helt säkert möjligt att bygga ett land
…det vill säga en struktur av makthierarki och myndighetsutövning med hjälp av mänsklig lagstiftning.
Älska ditt land, säger människor, eller jag älskar mitt land. Men vad är ett land? Har någon någonsin sett ett land? Vad är det man älskar när man älskar ”sitt” land?
Man kan resa runt i det som kallas ett land, men det man ser är inte ett land, det är sådant som naturen, mänsklig aktivitet och annat
…eller när vi reser mellan länder, över gränser, men det finns ju inga gränser där, alltså på riktigt, de här så kallade gränserna är alla fiktiva.
Ett land (byggt på lag) är inget annat än en administrativ enhet, något som existerar enbart som streck på ett papper, och som en idé i människors tankevärld
…och för att knyta an till att alla -ismer leder till schismer i föregående text gäller det naturligtvis i högsta grad även nationalism.
Samma sak med de flaggor som symboliserar länder (och som människor allt emellanåt hissar upp i långa stänger), de är inget annat än tygbitar, och allt annat man gör dem till är bara påhitt.
Det är i grunden ingen skillnad på en flagga och den tröja du bär just nu, annat än möjligen i materialet och formen.
Jo, jag är medveten om att det jag skriver här kan uppfattas som påhopp på människors känslomässiga bindningar
…men bindningar till falska föreställningar är knutar som behöver lösas upp, även om jag naturligtvis inte har något att göra med var människor binder sina känslor.
För att återvända till landet byggt på lag, lagspråk
…ett språk byggt på känslolösa, kalla och döda, ord.
Hur ska man kunna bygga en levande gemenskap på sådant?
Land ska med lag byggas må vara ett uttryck som hängt med länge, men lagarna i sig själva är föränderliga
…därför att de inte har någon verklig grund att stå på
…vilket tydligt bevisas av det råder olika lagar i olika länder, men verkligheten känner inget sådant som länder, den är gränslös, och en människa är en människa oavsett var hon bor.
Lagarna är uttryck för ett fåtal människors, en liten maktelits, uppfattningar, för att inte säga godtycke, och de är modefenomen snarare än medvetna uttryck för vad som är sant och rätt
…och visst, man kan hävda att lagarna finns till för att skydda de svaga, men det är ännu en av alla de föreställningar som målas upp, för det är alltid på de starkas villkor.
Det finns en annan lag
…en lag som vi alla är födda med och bär inom oss;
Kärlekens lag
…inte den västerländska formen av kärlek, känslomässig romantik, utan kärleken som livets grundläggande kraft.
Det är en lag som inte är byggd på känslolösa och kalla ord
…det är en lag som uttrycks genom medkänsla, medvetenhet, förståelse, värme
…det är livets lag, byggt på det levande.
Kärlekens lag är den sanna gemenskapens grundbult
…därför att den är den eviga lagen, byggd på den universella intelligensen, inte på mänskligt maktspel
…och den här lagen gäller alltid, oavsett om vi är medvetna om den eller inte, och den står över alla mänskliga lagar, och de mänskliga lagar som inte underkastar sig den här lagen kommer att leda till olika former av tvång och våld och allmänt maktmissbruk.
Så ja, land kan med lag byggas
…i form av maktstrukturer
…så länge man får människor att tro på den här idén.
Men gemenskap kan bara byggas med kärlek och medkänsla
…och det är inget man behöver tro på, därför att det är det verkliga, bara vi går bortom föreställningarna.
Jo, jag förstår att många inte förstår det här
…det är så långt ifrån den värld vi lever i, en värld vi tror vi kan kontrollera med hjälp av lagstiftning, men där vi i själva verket låter makthavarna kontrollera oss genom dessa lagar
…men bortom den här föreställda världen finns verkligheten, och den kan vi inte kontrollera (jo vi försöker och kan se ut att lyckas för en stund, men det slutar alltid med en krasch), den kan vi bara leva, genom;
Kärlekens lag
…och det har inget att göra med om vi gillar det eller förstår det, för livet och verkligheten frågar inte efter våra preferenser, de fungerar på sina egna villkor.
Inför kärlekens lag är vi alla lika, oavsett var vi befinner oss, ingen är högre, ingen lägre; vi har alla olika omständigheter, men kärleken är inte beroende av de yttre omständigheterna, den är beroende av den inre uppfattningen
…och den är egentligen inte en lag, utan snarare en kompass som leder oss i livet.
Kärlekens lag är förresten inte enbart gemenskapens grundbult, den är alltings grundbult. Det som inte har kärleken, eller den universella intelligensen eller det gudomliga eller vad vi vill kalla det, som grund är inte hållbart
…det ser vi överallt, både i den så kallade världen och i våra mellanmänskliga förehavanden, inte minst i form av konflikter mellan allt från länder till enskilda individer.
Inget av det här är förresten något att tro på
…allt kan testas av var och en mot verkligheten.
Och nej, jag säger inte att saker och ting borde vara si eller så, för de borde inte vara på något speciellt sätt, det enda jag försöker se och beskriva är det som är, bortom personliga preferenser.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar med kärleken som grund.