Hela världen är ett (skåde)spel.
En av de scener som håller på att spelas upp är Israels (eller snarare zionismens) fall, och det fallet är nyckeln som öppnar dörren till massmedias fall.
Nej, det är inte jag som skriver manuset till det här (skåde)spelet, så be mig inte förklara, för det kan jag inte.
Bara obSErvera.
Att observera i stillhet är att bli serverad av livet självt, att betrakta ur ett utifrån perspektiv, och det kan man göra när man inser att man inte hör hemma i den här världen man betraktar, man är här och närvarande men den värld man ser är inte här, den är på en skärm (både bokstavligt på en skärm och bildligt i vår tankevärld, där hela världen utspelar sig).
En observation som kan göras; massmedias fall kommer, om inte annat, att vara en frälsning för (världs)freden. För få är så fundamentalistiska och uppviglar till så mycket hat som västerländsk massmedia.
Eller vad ska man kalla det då massmedia ensidigt vinklar saker och ting, målar upp bilder och historier för att skapa motsättningar och splittring, för att få människor att ta ställning för det man vill att de ska ta ställning för och fördöma de(t) andra? Och där man inte drar sig för att bedriva ren häxjakt på så kallade oliktänkare, de som står upp för det sanna och äkta.
I stället för att ge utrymme för olika perspektiv, i stället för att ge en mångsidig bakgrund till vad saker och ting beror på och i stället för att försöka vidga människors förståelse skriver massmedia människor på näsan vad de ska tycka och tänka, och eftersom många inte ser längre än den egna näsan följer man blint det massmedia framför, vilket i praktiken är baserat på maktelitens intressen. Den maktelit som överlever för att man får människor att attackera varandra i stället för att se sin styrka och ta den makt som tillhör oss alla, inte en liten elit.
När ska människor inse att makteliten och massmedia är ett och detsamma, att massmedia ägs och styrs av makteliten och därmed är ett verktyg i dess händer? Det har gått så långt i dag att massmedia helt öppet kan sprida maktelitens propaganda och censurera andra perspektiv utan att många ens noterar det.
Vuxna människor är på sätt och vis betydligt mer lättmanipulerade än vad barn är. Vira in något i ett omslag (inslag) och kalla det nyheter och många köper det rakt av, även om fler och fler börjat inse att saker och ting kanske inte är så som de presenteras.
Barn förstår att sagor är sagor, medan vuxna tror att nyheter är verkligheten.
Dagens vuxna är så fulla av formell utbildning och information, det vill säga av inlärd, lånad, kunskap, att man tappat bort den naturliga kunskapen, den naturliga förståelsen för saker och ting, den äkta, levande, kunskapen, den som är grunden för all vår förståelse. Vi kan inte hitta det sanna någon annanstans än inom oss själva, det är ett faktum, nu och i all evighet.
När en människa inte förstår blir hon osäker och rädd, och hat föds ur rädsla. Verklig förståelse handlar om att förstå sig själv i första hand, världen är sekundär, för det är inte genom världen vi lär känna oss själva, utan det är genom oss själva vi lär känna världen.
Det här skenheliga äktenskapet mellan makteliten och massmedia är så fullkomligt uppenbart i dag att den som ännu inte ser det kommer inte att se det innan massmedia rent fysiskt upplöses, och den dagen är mycket närmare än de flesta har en aning om.
Det är en ofrånkomlig följd av det som händer i världen just nu.
Det här är den sista stenen i de gamla strukturerna, när den faller rasar allt, det är den västerländska hegemonins sista strid, och den var förlorad redan innan den började
…men en omstrukturering är redan långt på väg där under.
Det är inte som många kanske tror, att bara det här blåser över kommer vi att gå tillbaka till det ”normala”, nej, den här gången är det inte så, det gamla är dött, och jag vet inte i detalj vad som händer, bara att det som sker nu är så enormt mycket större än vi kan förstå genom vår begränsade tankevärld, vi måste våga öppna upp för det gränslösa och okända för att förstå.
Allt sker exakt när det är meningen att det ska ske.
Det ska bli skönt när det sker, för jag är innerligt trött på att skriva sådana här texter, det är inget nöje, det gör ont i mig, för jag vet att världen är så mycket vackrare än den ser ut, men ibland måste vi gå genom det onda för att hela, låta det falska falla för att det äkta ska framträda.
Det är vad som håller på att ske, världen helar sig själv, och det sker genom medvetenhet, genom var och en av oss
…och i själva verket är det nya redan här, vi är bara inte medvetna om det ännu, så egentligen är det jag skriver här förlegat, det är en beskrivning av en gammal världs dödskamp, metamorfosstadiet, våndan av det gamlas död och det nyas födelse.
Verkligheten är alltid flera steg före världen, men vi är nästan aldrig närvarande i det som är, för vi är så fokuserade på det som var (och även våra föreställningar om framtiden är nästan uteslutande baserade på det förflutna). Därför ser vi inte det nya, det som är här nu.
En form av metamorfos är vad som just nu sker på det världsliga planet, en ny gryning, en fjäril, föds vid horisonten efter en lång mörk natt, larvstadiet, och all födsel har sina våndor, men också sin befrielse när det nya, okända får liv.
Det är det eviga spelet med födelse och död, död och födelse, styrt av en större kraft än den mänskliga egoismen, men ju mera vi kan släppa det egna lilla jaget desto mera står vi i samklang med den här kraften, och desto mindre skrämmande blir livets ständiga förändringar.
Och som vanligt ber jag ingen att tro på det jag skriver, för ingenting i livet (eller i världen) ska komma genom att låta sig övertygas av den ena eller den andra, utan vi måste lära oss att lita på oss själva, att se med våra egna ögon, de djupare ögonen, det inte ljuset vi alla bär, medvetenheten.
Det är inte hur världen ser ut
det är vad våra ögon ser.
Under den bistra fasaden av
krig och konflikter,
maktutövning och manipulation
finns en ocean av
medkänsla och medvetenhet.
Så länge vi ser världen genom våra splittrade tankar
kommer vi att se splittring och separation.
När vi lär oss se den genom hjärtats förenande blick
kommer vi att se enhet och kärlek.
Det är själva livets kärna, och det är ingen illusion, det är det verkliga.