Det är egentligen helt otroligt. Nämligen att människor är rädda för makten och myndigheter, och för de repressalier dessa hotar med om man inte gör som de säger. Samtidigt som man tror sig leva i en demokrati.
Det är som att hävda att ett fängelse är den högsta platsen av frihet. Det är så totalt motsägelsefullt.
Hur kan ett samhälle där människor är rädda för makten och myndigheterna kallas demokratiskt? Det är ju ett direkt tecken på diktatur, inte demokrati.
I en verklig demokrati är det makten och myndigheterna som är rädda för människorna, för där har människorna rätt att avsätta makten och ställa myndigheterna till svars, inte bara i samband med val, utan närhelst dessa överskrider sina befogenheter.
Därför att i en demokrati är det politikerna och myndigheterna som är underkastade människorna, inte tvärtom
…demokrati innebär inte att politiker och myndigheter styr människorna, till och med ända ner på detaljnivå som i dag, utan det innebär att politikerna och myndigheterna arbetar för människorna.
Att människor har en sådan skev uppfattning om vad demokrati är i dag, är för att man fråntagits (eller gett bort) sin självständighet och frihet, och har fåtts att tro att man är en liten svag individ, för dum för att förstå sitt eget bästa, och att det finns andra som vet bättre än man själv hur man ska leva sitt liv.
Och vuxna människor tillåter makten och myndigheterna att behandla dem som om de vore småbarn, utan att protestera.
Människor fås att leva i rädsla, och rädsla förslavar, det fråntar en den obestridliga frihet livet ger en.
Rädsla leder till en uppfattning om svaghet och till förvirring, och vi är till och med så förvirrade att vi låter de svagaste exemplaren av vår art gå i spetsen, de som måste använda makt för att kunna leda. Att utöva makt över andra människor är inte ett tecken på styrka, det är tecken på svaghet. En stark människa frambringar styrkan hos andra människor
…och vi får lära oss att ekonomi är läran om att hushålla med begränsade resurser, men livet är inte en ekonomisk ekvation och det är inte byggt på brist, det erbjuder ett enormt överflöd, ja, även på materiella resurser, och det finns sådana tillgångar i den här världen att alla kunde leva i ekonomiskt välstånd och fattigdomen utrotas. Det är inte en brist på resurser i världen, det är en brist på insikt och vilja.
Verkligheten är den att vi har en enorm styrka och kraft i oss, vi bär hela sanningen inom oss, den kan inte hittas någon annanstans än hos själva.
Vi är inte här på jorden som medborgare av ett land, vi är här som fria uttryck för livet, och ingen är högre eller lägre i rang än någon annan
…och det är varje människas rätt att leva livet på det sätt man själv väljer, så länge man inte skadar en annan, det är själva grundbulten i den gemensamma mänskliga friheten.
Det är ingen utopi, det är ett faktum. Det är bara det att vi lever under det som någon kallade det, kronisk illusion, den kanske mest spridda åkomman bland människorna i dag.
Vi har tillåtit det som ska vara en frihetlig gemenskap att förvandlas till ett maktpolitiskt slavsystem, byråkratiskt helvete, och övervakningsgetto.
Alla hierarkier är utslag av maktutövning och politik, och det har ingenting med vare sig demokrati eller frihet att göra.
I alla fall inte om vi med demokrati avser att tillvarata människors intresse, vilket i grunden är gemenskap, därför att det är vad varje människa bär i sitt innersta, förening, och politik är splittring, det är ett maktspel för etablissemanget, en egoismens och narcissismens religion.
Det ser vi inte minst i den söndra och härska taktik västvärlden under lång tid bedrivit för att splittra världen, för att förslava och suga ut omvärlden (ja, även sina egna medborgare genom bland annat enorm överbeskattning) av rent egenintresse och maktutövning, allt under täckmantel av ”demokrati” och ”utveckling”. För många människor i världen har den här ”demokratin” och ”utvecklingen” varit liktydig med terror.
Vi har levt, och gör det fortfarande, i en enorm bluff, i ett System som förslavat så gott som hela mänskligheten, och vi har gjort det så länge att vi tror att det är naturligt
…men det håller på att förändras. Övirga världen har ställt sig upp och säger; ”Nu räcker det!”. De har fått nog av västs totala hyckleri. Afrika, Asien, Latinamerika, Ryssland, ja, största delen av världen i övrigt, med ett fåtal undantag håller på att vända västvärlden ryggen, och man formar nya gemenskaper, man är i full färd med att överge dollarn som betalningsmedel, och det gamla finansiella systemet är i komplett kollaps, och ett nytt system håller på att ta över.
Den världsliga hegemonin är i full omvandling, och det är nya aktörer som styr utvecklingen. Hela den världsliga kartan håller på att ritas om.
Bortom den turbulens som pågår just nu, och som vi ännu inte nått kulmen på, är vi människor på väg att återförenas, och många håller på att återupptäcka den kraft som finns inneboende i var och en av oss, den kraft som är gemensam för oss alla, och den enda kraft som kan leda oss rätt.
Det är den sanna frihetens kraft, för sann frihet är inget vare sig demokrati eller något annat världsligt koncept kan ge oss, därför att den här kraften är given oss av livet självt, att utövas under ansvar, och att ge bort den till andra är att missbruka den.
Det är inte världen som är det verkliga, den är ett skådespel, det är vi själva som är det verkliga, livets källa finns inom oss, inte i världen. Det är från oss själva hela verkligheten, och hela vårt liv utgår, och det är bara genom oss själva vi kan hitta sanningen och de svar vi söker.
Att de flesta är omedvetna om det förändrar inte detta faktum.
Och ifall man kan ta en distans till den världsliga, och mänskliga, dårskapen och inte ta allt så allvarligt kan man också se väldigt mycket humor i den, se att den till stora delar är en fars.
Världen är trots allt ständigt föränderlig, där varje dag bjuder sina egna dramer, vilka vi kan låta oss uppslukas av eller bara observera
…och hur vi uppfattar och upplever allt är helt och hållet upp till oss själva.