Det var ett tag sedan jag skrivit något, men jag gör numera mest som Yoda i bilden nedan, och i tysthet iakttar dramat veckla ut sig.
Det är förvisso alltid något drama på gång i världen, både här och där, och skillnaden är väl att det som utspelar sig just nu är något större än de vanliga dramerna.
Som jag framhållit många gånger tidigare håller de gamla strukturerna på och faller samman, och en helt ny världsordning tar form. Det gäller kanske inte enbart på det världsliga planet, utan även på det andliga. Det är något som sker här och nu, och det är bara fråga om när det sker något som får allmänheten att vakna upp till det.
Att de flesta fortfarande är omedvetna om det här är dels för att man fortfarnde förlitar sig på just de krafter, makten, myndigheter och massmedia med flera, vilka är på väg att falla samman, och vilka i dag ljuger och manipulerar som aldrig förr, helt hämningslöst, för att skydda sig själva och varandra
…men också för att det som händer är något större än människor kan föreställa sig.
Våra mänskliga föreställningsvärldar är väldigt små och begränsade. Ja, även vår fantasi och våra drömmar är begränsade till vad vi kan föreställa oss
…medan verkligheten är gränslös.
Människan vill kunna förklara allt, men allt det som kan förklaras är begränsade fenomen
…verkligheten är bortom det förklarbara.
Det är något människor inte vill ta till sig, för det okända är främmande och skrämmande, och de flesta vill leva i det invanda och bekanta.
Det är som barn vi är mest öppna och närmast den gränslösa verkligheten, innan vi hamnar in i samhällets programmeringsmaskineri, vilket tar ifrån oss vår gränslöshet.
Själv har jag gjort en del försök att bli vuxen, men det har med några undantag inte fallit särskilt väl ut. Något jag är oerhört tacksam för.
Att kunna beålla en barnslig öppenhet och oskuldshullhet låter en se saker och ting bortom det ”vanliga”, se sådant som andra inte ser, och det gör livet mera lättsamt, även i tunga stunder.
Speciellt om man strävar efter att mogna i visdom snarare än att mogna i vuxenhet är den barnsliga öppenheten en bra grund.
Om det ens finns något sådant som mognad i vuxenhet, för om vi ser på dagens människa åldras de flesta bara och blir gamla, utan att mogna i någon högre grad. Det ser vi bland annat i att människor jagar världsliga skuggor, framgång, rikedom, social status, andra människors godkännande eller vad det än är, ända tills man en dag faller i graven, utan att ha funnit verklig inre ro och tillfredsställelse.
Vi lever dessutom i ett system där människor hela sitt liv får lära sig att förlita sig på systemet, och därmed krympa, i stället för att lära sig att lita på sig själva och växa.
Ju mera vi kan mogna i visdom desto starkare grund har vi att stå på, och desto mindre skrämmande och störande blir de världsliga dramerna, även om de så skulle omkullkasta hela vår världsbild
…för visdomen låter en se och uppfatta allt mera förutsättningslöst och fördomsfritt, och den är inte bunden till någon specifik världsbild, den omfattar det hela.
Och nu ska jag ta Yoda i handen och gå tillbaka till att i tysthet iaktta dramat veckla ut sig, det gör jag mest på Telegram, där han ibland brukar dyka upp på någon kanal, sällan dock på min, Watcher on the Hill, där jag i all stillhet delar ur flödet, främst visdom, men även en del drama och annat, och någon gång händer det sig att det blir något eget bidrag också.
I tysthet därför att det är så oerhört lite ord kan uttrycka.