Ett litet livstecken ur tystnaden.
Det vankas val i Finland. Ett helt gäng som framförallt de senaste tre åren begått grova övergrepp på de flesta mänskliga fri- och rättigheter, allt från sådant som yttrandefriheten, rörelsefriheten, näringsfriheten och så vidare till mänskliga rättigheter överlag, och vilka i praktiken fört in landet i indirekt krig med sin största granne, vilka understöder nazism och fascism och vilka är på väg att leda landet in i en (sammanfallande) krigsorganisation, Nato, och leda befolkningen in i total social kontroll, står där och vill bli valda igen
…och människorna kommer att välja dem.
För vad vet människorna om friheter och rättigheter? Vad bryr man sig ens om sådant? Ju hårdare nypor makten använder för att styra en desto nöjdare verkar man vara, det är som om man skulle njuta av självtortyr
…och ju mera av sitt liv man kan sätta i händerna på makten desto lättare verkar man tro att livet är, men det är bara att lura sig själv, för ge lillfingret till makten, så slukar den resten av dig som en munsbit, det är att frivilligt göra sig till slav (slaveriet är mera utbrett än någonsin i dag, inte minst det mentala slaveriet, men också sådant som skuldslaveri och dylikt).
Människor är rädda för vargen, och inget fel i det, man bör ha respekt för detta djur, men samtidigt är man blinda för det betydligt farligare rovdjuret, den mänskliga ulven i fårakläder, den som använder makten som ett vapen.
För all den makt som inte har en strävan att få människor att finna sig egen styrka, att befria sig från makten, den makt som vill få människor att följa och lyda är en falskhetens makt, den är en makt vars mål är förslavning, inte befrielse.
Hela det politiska spelet är en teater, och ett val får människor att bli engagerade och känna sig viktiga.
Man tror att man väljer sitt lands ledare, men i de stora linjedragningarna är politikerna bara marionetter, husdjur i famnen på allehanda globala elitister
…och ingen kommer i regeringen eller annan ledande ställning om man har en avvikande inställning.
De som når dessa positioner är utvalda av helt andra krafter än väljarna.
Människorna tror att de väljer företrädare för sig själva
…men de invalda blir invalda att representera ett parti i första hand, väljarna är en bisak och de har inga egna representanter.
Så vad vet människor om fri- och rättigheter? Vad vet man om livet? Vad vet man om världen? Vad vet man ens om sig själv? Alltså på riktigt, inte bara klyschor och koncept, och allmänt omfattade föreställningar.
Man har lite allmän kunskap om dittan och dattan, hörsägen, skvaller och andrahands kunskap man fått till sig från andra. Och man tar så mycket för givet, utan att undersöka om det faktiskt är så som det sägs och lärs. Många har massmedia med dess fejknyheter och propaganda som sitt rättesnöre, vilket i dagens informationsflöde är som att leva i grottstadiet.
Det här i ”världens bäst utbildade land”.
Åh, Gud, led mig inte in i frestelen av allmän kunskap och världslig dårskap, utan fräls mig från egot och låt mig se det som är som det är, i ditt ljus. Amen.
Finland och Sverige, liksom hela västvärlden, är redan långt på väg in i diktatur, och illusionen om demokrati blir allt mer den illusion den alltid varit (demokratin har aldrig funnits på riktigt).
Diktaturen kommer inte klampande med stora steg och förkunnar; ”Här kommer jag”.
Den kanske kan komma så också ibland.
Men i dag kommer den snarare som en narcissist (eller psykopat eller politiker eller filantrop), med ett leende, är vältalig, lovar guld och gröna skogar, trygghet och utveckling, och har snart massan i sitt band
…tar den i handen och leder den genom hela ekorrhjulet ända fram till graven, utan att de flesta någonsin blir medvetna om vad som sker.
Till graven är också det här beskrivna Systemet på väg, tack och lov, och i praktiken är det redan där, det är bara de sista ritualerna som spelas ut som bäst, men vem kan se det? Vem vill se det? Vem vågar gå bortom den allmänna opinionen och vara öppen för det obekväma och okända, och framförallt vågar lita på sig själv (för det finns inte, har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas en annan väg till det sanna och äkta än genom en själv)?
Vi är mitt i ett kvanthopp, ett kvanthopp in i något nytt och okänt, till en ljusare framtid för mänskligheten och det vi kallar världen, det finns ingen återvändo.
Det är redan här, under ytan. Må det bryta genom mörkret, och nå människors medvetenhet, så att jag slipper skriva sådana här texter (även om naturligtvis ingen tvingar mig till det, utan det mer eller mindre formulerar sig självt).
Och det här skrivna, kanske kan man se det som min röst i valet. Eller så inte, ta det som du vill.
Härmed återgår jag till tystnaden (sanningens källa).