En av de största myterna vi fått oss berättade är att majoriteten alltid har rätt
…nej, majoriteten må ha makt i och med sitt numerära övertag, men det betyder inte att den har rätt, däremot tar den sig ofta rätten att utöva majoritetens diktatur.
Det här är för övrigt ingen nyhet, redan för mer än 2000 år sedan konstaterade Sokrates;
”Om du vill ha fel, följ massorna.”
Vi lever i ett samhälle där de starka har all makt.
Jo, men vi skyddar de svaga genom lagstiftning, hävdar någon då.
Okej, men vem är det som stiftar lagarna? De starka. Om vi ser lagar som spelregler så är det naturligtvis de som skriver reglerna som avgör hur spelet ska spelas.
Det är helt och hållet på de starkas villkor allt sker, hur mycket allmosor de anser sig tvingade att ge de svaga för att upprätthålla ett sken av omtanke och medkänsla, och för att hålla dem lugna, och undvika uppror.
Det här inte skrivet som någon klagovisa eller för att jag själv skulle känna mig utsatt, jag mår bra och känner en stor tacksamhet för livet, för både dess glädje och dess utmaningar som ger styrka, och önskar alla människor detsamma, och egentligen vill jag inget annat än leva i lugn och ro
…det är bara det att jag av någon anledning har svårt för falskhet och hyckleri, och medvetet vilseledande av medmänniskor (för om makten och massmedia känner till att det finns olika perspektiv, men väljer att avvisa en del av dem bara av den orsaken att det inte passar in i den bild man vill måla upp och den historia man vill berätta, då är det svårt att se det som annat än medvetet vilseledande)
…och det här är något som dagens västerländska samhälle slår historiska rekord i (och det är väl egentligen inget nytt, det är bara mera uppenbart än någonsin i dag).
Det är på väg att bli dess fall.
Och för den som ropar efter bevis. Alltså bevisen finns ju överallt omkring oss, och om man inte ser med egna ögon finns det information i överflöd (bland annat här på fb), så det handlar inte om det, utan om sådant som ovilja och rädsla att ta till sig det obekväma och okända
…och kanske framförallt om att människor är så fulla av formell utbildning och allmän kunskap att de tappat förmågan till spontant, självständigt seende, vårt naturliga seende, det vi föds med.
Det är som när någon säger att jag borde skriva en ny bok. Nej, svarar jag då, det finns redan så många böcker att de blivit ett problem. Vår mänskliga förvirring i dag beror inte på en brist på böcker och ord, snarare tvärtom. Vi har ett sådant överflöd av böcker, ord och information att vi går vilse och inte vet vad som är vad
…så vad världen behöver är inte fler böcker och mera ord, vad världen behöver är fler människor som kan läsa livet, och se och förstå bortom orden.
Vi måste alltid börja här där vi är. Vi kan inte börja med att söka information, utan vi måste börja med oss själva, och granska våra egna uppfattningar och fördomar. För all vår förståelse utgår från oss själva.
Andra kan dela information med oss, men ingen kan se och förstå informationen åt oss.
Det betyder att man måste se med sina egna ögon, inte tro på allt man hör och blir serverad, och inte bara förlita sig på det som de förmyndare man valt åt sig visar en, och man måste inse att det inte är de här förmyndarna som har ansvar för ens liv och lever det, utan man själv
…men man behöver förstås veta vad man ska titta efter, det finns ju också skönhet överallt men många ser inte det heller
Så många kommer inte att se ruttenheten i strukturerna innan de rent fysiskt faller omkull omkring dem
…det är redan på väg att ske för fullt.
Det här inte skrivet av elakhet eller frustration, och det är inget personligt, för jag är väl medveten om att människor inte kan se det som de inte ser, innan de ser det, och att två människor inte kan se världen på exakt samma sätt
…och det är inte min strävan att skaffa mig vare sig vänner eller fiender, utan att betrakta och beskriva, och att en del känner igen det beskrivna och andra ser det som totalt främmande är bara som det är, och som det ska vara.
Världen är inne i en stor omvandling och det är inte för att jag skriver det, utan jag beskriver det bara för att det är det som sker
…och det är inte en eller två saker det går att peka på, utan det är en helhet där allt hänger samman, där det som händer i Ukraina hänger samman med biologiska vapen, som hänger samman med människohandel, som hänger samman med vädermanipulation, som hänger samman med valfusk som hänger samman med AI, som hänger samman med transhumanism, som hänger samman med 5G, och så vidare, spindelnätet är stort.
Vad har det med majoritetens diktatur att göra?
Jo, att det varit möjligt för en liten minoritet, en liten elit, att upprätthålla allt det här, är för att man med massornas hjälp lyckats skapa en föreställning om majoritet.
Eller är det här bara en konspirationsteori? Hade Sokrates fel och har massorna rätt?
Det är upp till var och en att avgöra hur man ser på det, men det och vad jag skriver är av underordnad betydelse, det som är sant är som det är, oavsett hur vi uppfattar det.
Sedan är det ju också så att det finns de som förnekar det sanna även om det ligger naket framför dem, men vad göra åt det, många människor är helt enkelt rädda för nakenhet (rädda för naturens egen skepnad)
…och då kan man inte heller se den nya värld som håller på att formas mitt framför våra ögon, men i något skede kommer man inte längre att kunna vara oseende.
(Ps. styrka och svaghet kan naturligtvis ses ur olika perspektiv, men här syftar de på någon slags allmän uppfattning om dem)