Fick för en tid sedan frågan om jag ska ge ut någon fler bok, varvid jag replikerade att det inte är aktuellt just nu, och att det redan finns alltför många böcker i den här världen.
Vi får som små höra att vi måste lära oss att läsa, underförstått; lära oss att läsa böcker och ta till oss ord, men det är en mycket begränsad uppfattning av läsande, och det ger en bräcklig grund att stå på.
Det är klart att det är viktigt att lära sig läsa och förstå ord, men det finns också en annan betydelse i att lära sig att läsa, nämligen att lära sig verklighetens språk;
…att lära sig läsa livet
…att lära sig läsa naturen
…att lära sig läsa sig själv
…ja, hela verkligheten är en öppen bok.
Att kasta ut barn i böckernas och ordens värld utan en grund att stå på, är som att kasta ut dem i vattnet utan hjälpmedel eller utan att ha lärt dem att simma;
…de kommer att drunkna i kunskapen och informationen, därför att de inte har verktygen att hantera dessa.
Jag skriver de, men det här gäller oss alla, vi har alla gått den vägen (vi är på den vägen);
…inte drunknat fysiskt i kunskapen och informationen, men drunknat mentalt i den.
Vi kan läsa ord, men hur många av oss kan läsa livet, naturen eller ens oss själva
…och dessa utgör ju ändå grunden för vår existens.
Vi kan inte leva på ord, kunskap och information, dessa är användbara verktyg i det världsliga, men de kan inte lära oss att älska, att känna glädje, att uppleva naturens storhet, att känna gemenskapen med allt levande, att intuitivt förstå vad som är sant och rätt och så vidare
…och de kan inte ens få oss att förstå vad det innebär att vara människa, att få oss att inse att vi är något mera än vår kropp och vårt sinne, något mera än vårt namn och våra titlar.
Naturligt lärande är grunden för all sann kunskap. Se på små barn hur de ser och uppfattar och lär spontant, innan de hamnar in i den formella utbildningens begränsade och uppstyltade värld.
Vi är så fokuserade på världen att vi glömt oss själva, skrev jag i förra texten. Det kan också uttryckas som att vi låtit oss så förblindas av det formella och det statusmässiga att vi inte längre ser kärnan i allt, nämligen det spontana och naturliga.
Det formella är döda ord och koncept, det spontana och det naturliga är det levande livet här och nu.
Vi är så rädda för det fria och vilda, för livet självt, att vi paketerar in hela vår tillvaro i en liten trygghetslåda som vi sedan maniskt på alla möjliga sätt försöker kontrollera.
Dagens människa är mera rädd för livet än för döden, och döden erbjuder den ultimata tryggheten. Livet finns i att våga, våga släppa kontrollen, våga leva.
Det är avsaknaden av en stabil grund att stå på, avsaknad av livskunskap, som gör att vi tillåter en liten manipulativ elit att tillsammans med sina maktkåta underhuggare styra över världen
…samtidigt som människor villigt lyder och låter sig ledas, rent bokstavligt ända in i döden.
Vill vi ha en förändring på det här är det inte världen vi ska fokusera på, utan oss själva. Världen må vara inne i den största omvandlingen på tusentals år, kanske någonsin, och det må vara en tsunami på väg över den
…allt det är av sekundär betydelse.
Vi kan inte påverka hela världen och styra över den, men vi kan påverka och styra över oss själva och hur vi ser på och möter världen.
När vi tar makten över vårt eget liv tar vi samtidigt makten över världen och låter oss inte manipuleras och ledas av allehanda förljugna auktoriteter och idoler.
Så det primära är vår egen öppenhet och medvetenhet, vårt mod att våga släppa den falska tryggheten i världen och söka den sanna tryggheten i oss själva
…att lära oss att läsa livet på det spontana och naturliga sätt som barn gör. Det är inte naivt, det är naturligt.
Som det sägs i ett tibetanskt ordspråk;
Bli som ett barn som upptäcker världens skönhet i varje stund, om och om igen.
Det är där vi lägger grunden för allt, i vår förmåga att läsa livet, naturen, oss själva, i spontan och naturlig livskunskap kort och gott, därifrån kan vi bygga på med allmän kunskap och information, utan att låta oss manipuleras eller ledas bort från vår inre grund
…och även om vi inte är medvetna om här grunden från tidigare är det aldrig för sent att upptäcka och utforska den, det är något vi kan göra ända till vårt sista andetag, och det kräver ingen formell institution, endast ett öppet sinne och lite mod.
Och vi måste börja hos oss själva. För hur ska vi kunna ge något till våra barn eller andra som vi själva inte har?
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för spontana delningar från världen.