Vi människor försöker en omöjlighet
…att leva livet genom huvudet, genom tankarna, genom logiken, utan förankring i det verkliga.
Det ger ett falskt liv, för livet är inte logiskt, det är som det är, spontant, ett spontant mysterium, alltid nytt, alltid färskt.
När vi försöker leva genom huvudet kommer vi att leva i en splittrad värld, därför att den värld vi ser i praktiken är en tankevärld formad i vårt huvud, där vi alla upplever världen på vårt eget sätt
…och i de här tankevärldarna kan vi aldrig mötas, annat än möjligen för korta sekvenser.
Därför kommer vi så länge vi försöker leva genom tankevärlden alltid att leva en splittrad tillvaro
…en tillvaro som tar oss från konflikt till konflikt, från konfrontation till konfrontation, i våra möten med andra människor
…och som gör att vi lever i oro och rädsla inom oss själva.
All denna splittring gör att vi upplever livet som en kamp, och att vi tror att vi är här för att tävla mot varandra.
Men livet är inte menat att vara en kamp, det är menat att vara glädje, och vi är inte här för att tävla mot varandra, vi är här för att leva tillsammans i en delad gemenskap.
Våra världar må vara splittrade, men verkligheten är förenande.
Den kan endast levas genom hjärtat, här och nu, i spontanitet.
Det är bara genom hjärtat vi kan leva livet som det är
…det är där vi kan mötas, därför att vi inser att vi alla kommer från samma källa
…och det är där vi kan finna inre trygghet och kärlek, därför att vi inser att vi har en större kraft som leder oss.
Vi må ta oss olika uttryck som individer, men det är samma kraft som driver oss alla, samma kraft som driver allt levande, allt som finns.
Det är hela skillnaden mellan sanning och falskhet.
Ett sant liv levs med hjärtat, den förenande kraften, som grund, ett falskt liv levs med tankevärlden, den splittrande kraften som grund.
Det är när vi har hjärtat, det verkliga, som grund vårt tänkande blir klart.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar från en världslig verklighet.