Behöver göra en rättelse eller ett klargörande till föregående text, nämligen till det här;
Så det som sker i dag är inte en omvandling av världen, det är en omvandling av människan
…vår medvetenhet om saker och ting förändras
…vi får upp ögonen för det galna och falska, och kan välja det sanna och äkta.
Det här är bara delvis sant.
Det sker ett uppvaknande för vad som pågår i det vi kallar världen, och vi blir medvetna om saker och ting omkring oss vi inte tidigare varit medvetna om, men
…det betyder inte nödvändigtvis att vi själva omvandlas, att vår medvetenhet och våra insikter överlag når en högre nivå.
Det som sker just nu är i första hand en omvandling i vår yttre omgivning
…inte en omvandling som kommer inifrån oss själva.
En omvandling av oss själva kan bara ske genom att vi blir medvetna om vad som händer inom oss
…och där är förresten det sanna och äkta inget vi väljer, det är något vi är.
Det talas en hel del om medvetenhet och uppvaknande i dag, men om vi tror att dessa kommer från en förändrad syn på vår omgivning lurar vi oss själva
…då riskerar vi att gå från en form av galenskap till en annan.
Medvetenhet och uppvaknande är en inre process
…all upplysning kommer inifrån, alltså det ljus som låter oss se och förstå.
Omgivningen kan vara en hjälp eller ett hinder, men den kan aldrig vara källan
…den är vi själva.
Så ja, vår medvetenhet om saker och ting förändras, men vi bör vara uppmärksamma på om det här bara är en yttre förändring eller om den är grundad i det sanna och äkta.
Ju galnare allt blir, och det kommer att bli allt galnare tills vi når en vändpunkt, desto mera kommer vi att bli medvetna om hur lite stöd världen har att erbjuda
…och vi måste finna en stabilare grund att stå på, och den grunden kan inte finnas någon annanstans än hos oss själva, i vår tillit till livet självt, till den kraft vi kan ge många namn men som i grunden är namnlös.
Det är inget som går att förklara, därför att det inte finns något facit för det, ingen instruktionsbok att följa
…bara en djup tillit grundad i det inre.
Kanske säger det här citatet från Khalil Gibran som jag använde som visdomsord för en tid sedan någonting;
Jag har funnit både frihet och trygghet i min galenskap; ensamhetens frihet och tryggheten från att bli förstådd, för de som förstår oss förslavar något inom oss.
– Khalil Gibran
För i en tid när vi länge levt med galenskap som det normala kommer det sanna och äkta att framstå som galet
…som ensamhetens frihet och tryggheten från att bli förstådd.
Jag skulle kunna fortsätta rada upp ord här, men det leder ingenstans
…den som förstår förstår, och sann förståelse är ett inre fenomen som ligger bortom alla ord.
Och ja, det här livet erbjuder oss en ständig ström av ögonblick, till synes ständiga beslut att fatta, ständiga utmaningar att möta, och i dag inte minst ett överflöd av information och intryck att hantera, bara avbrutna av korta stunder av lugn och ro
…och vem är det som möter allt det här, om inte vi själva?
Vi kan låta oss serveras svar av andra, vi kan följa i andras fotspår, låta dem fatta besluten åt oss, men det är också ett beslut, fattat av ingen annan än oss själva.
Det är härifrån, oss själva, allt utgår, alla våra uppfattningar, hur vi möter livet och det vi kallar det vardagliga, och så vidare
…och även om vi ger ifrån oss allt beslutsfattande till andra kan ingen se och förstå saker och ting åt oss, kan ingen känna glädje (eller sorg) åt oss, kan ingen uppleva skönhet åt oss, kan ingen älska åt oss
…kan helt enkelt ingen leva livet åt oss.
Det är ju en självklarhet, och att det ens behöver uttryckas, och till och med kan uppfattas som provokativt, visar bara hur långt från verkligheten och det naturliga vi gått.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för mer detaljerade delningar från världen och vad som händer och sker (använd alltid ditt eget omdöme) och en och annan visdom.