Men egentligen finns det inga främlingar.
Det finns bara olika versioner av oss själva.
Vi är alla gjorda av samma material, skapade av samma kraft.
VÅGA VERKLIGHETEN LEVNADSKONST OCH LEKFULLHET
Tidlösa texter för icke-tänkare
…att läsa med hjärtat, inte med huvudet.
Försök inte förstå, låt det bara sjunka in. I lättsamhet och glädje.
En ny bok, MÖJLIGHETERNAS VÄG, med texter från FramStegen har utkommit i november 2019.
Från tidigare finns boken PÅ VANDRING TILL VÄRLDENS ÄNDE om en vandring genom Europa samt sidoboken VYER FRÅN VÄGEN med bilder från vandringen.
Klicka på bilden ovan och läs mer.
Där finns även uppgifter om de två andra böckerna baserade på texter från FramStegen HELT PERFEKT (2017) och DET BARA HÄNDER (2016).
Böckerna finns på bokhandlar och en del andra ställen men kan även beställas direkt från mig via e-post tom.sorhannus@gmail.com.
En blogg som utforskar, upplever, uttrycker, observerar…och delar.
Bloggen drivs av mig, Tom Sörhannus, en helt vanlig gränslös och tidlös individ som vandrar genom livet med kroppen på jorden och själen i universum.
M | T | O | T | F | L | S |
---|---|---|---|---|---|---|
« jan | ||||||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
Men egentligen finns det inga främlingar.
Det finns bara olika versioner av oss själva.
Vi är alla gjorda av samma material, skapade av samma kraft.
Om rädslan för det okända i förra texten;
Vi människor har en tendens att vilja hålla oss till det kända och bekanta, det ger oss en känsla av trygghet.
Men samtidigt skapar det en rädsla för det okända, och rädslor leder till begränsningar. Att alltid hålla sig till det kända gör att vi aldrig kan växa. Det håller oss fångna i vår egen lilla värld.
Det gäller inte minst i vårt förhållande till andra människor, när vi inte vågar möta främmande människor förblir de främlingar för oss.
Det som många säger i dag, att olika kulturer inte kan leva tillsammans är inget annat än en rädsla för det okända. När vi väljer att leva i vår egen lilla värld blir andra kulturer och människor något skrämmande.
Om vi vågar möta främmande människor ökar vår förståelse och vidgas vår värld.
Ju mera vår förståelse ökar, ju mera vi lär oss och ju större vår värld blir desto friare är vi. Det frigör oss bland annat från bekymmer, för om du har bekymmer med en annan människa är det inte den andra människan som har bekymmer, det är du. Det är hos dig bekymret finns.
Att vidga vår värld ökar dessutom vår trygghet och vårt välbefinnande, för det är i rädslan och oförståelsen som våld och konflikter gror.
Kulturer förresten är egentligen bara ett skuggbegrepp, i grunden handlar det om att det är människor som möter varandra.
Och som människor är vi oerhört lika varandra, vi har alla vissa grundbehov vi behöver få fyllda, och i slutändan är det välmående och ett gott liv vi alla söker.
Att våga mötet med en främling är också att ha modet att möta sig själv, för vi möter oss själva i varje annan människa, även om vi inte är medvetna om det.
Vi är inte medvetna om det därför att vi inte ens känner oss själva, vi bär så oerhört mycket inom oss som kommer fram först då vi vågar möta det okända.
Råkade du inte ut för något, är en fråga jag fått flera gånger efter vandringen.
Jovisst, jag råkade ut för en massa artiga människor med värmande inställning.
Sådant man inte är så van med här i det mer kyligt bemötande nord.
Moin, hallo eller guten tag
var ständiga fraser i möten med människor i Tyskland, även från unga och barn.
Speciellt på lördagar och söndagar då många var ute på cykeltur eller promenad på cykelvägarna där min vandring ofta också gick.
Bonjour
hälsades det i Frankrike
Buenos dias
i Spanien.
Det här hälsade människor med vid möten på vägen, då de kom in i en affär eller bar, och även till en främling som mig.
Naturligtvis inte alla, men en stor del.
Ibland känner jag mig som en utomjording som landat här på Jorden.
Vad ser jag?
Ett paradis.
Människor som lever här, fullkomligt omedvetna om att de befinner sig i Paradiset.
I stället bär de en förhoppning om att de ska finnas ett paradis i livet efter detta.
Ibland känner jag mig som en utomjording som landat här på Jorden.
Och det vete tusan, kanske är det så? Vem vet varifrån vi kommer?
För jag vet att jag inte är den enda som känner så.
Fast egentligen är vi nog helt vanliga människor, vi bara upplever oss som främlingar i en värld som människan skapat inne i detta paradis.
Människan har aldrig blivit förvisad från Paradiset, hon har själv gått ut ur det. Och skapat sin egen lilla värld, sin egen lilla bubbla.
En värld där hon glömt sitt ursprung, det mänskliga och det naturliga. En värld som hon göder med krig, konflikter och konkurrens.
I en sådan värld är det lätt att känna sig som en utomjording, men vi behöver inte stanna i den världen.
Om människor en gång tagit klivet ut ur Paradiset kan vi ta klivet tillbaka in i det, och komma hem. Hem till en värld med fred, kärlek och gemenskap.
För Paradiset finns kvar, och såvitt vi vet är det här det enda paradis som finns, och det är redo att ta emot oss.
Frågan är om vi är redo för Paradiset.
Människan räds naturen, söker trygghet i staden.
Människan räds främlingen, söker trygghet hos vännen.
Människan räds ensamheten, söker trygghet i förhållandet.
Ändå…
Staden har fler farligheter än naturen.
Främlingen kan inte vara fiende. Endast vänskap kan bli fiendskap. Hur kan den du inte känner vara din fiende?
Ensamheten kan vara tråkig men den skadar dig inte så länge du inte tillåter den att skada dig. En medmänniska kan erbjuda sällskap, men hon kan också skada dig utan din tillåtelse.
Den farligaste varelsen för människan är medmänniskan.
Ska du umgås med medmänniskor gör det då helst med främlingar.
För de allra farligaste människorna är de du känner.
Därför är det tryggaste att vandra ensam i naturen.
Hur vidsträckt din kunskap än är, om du behåller ditt ego förblir du i okunskap.
– Mooji
Visdom är inget vi kan läsa oss till. Det är något vi föds med och som slår ut i blom beroende på hur medvetna och närvarande vi är i livet.
Visdomens hav är stort och oändligt, omfattar hela existensen.
Ändå är visdom inget stort och krångligt, utan snarare litet och enkelt. Det är att vara uppmärksam i vardagen och verkligheten.
Vi befinner oss alla, hela tiden, i visdomens hav. Frågan är bara om vi är medvetna om det eller inte. Livet pågår ständigt både omkring oss och inne i oss.
De citat som finns på den här bloggen är inte slumpmässigt valda, utan de är sådana citat som överensstämmer med min egen upplevelse av livet.
Och de egna texterna föds ur eller inspireras av just den upplevelsen det innebär att leva i visdomens hav.
Pure Line theme by Theme4Press • Powered by WordPress FramStegen Levnadskonst och lekfullhet