Om rädslan för det okända i förra texten;
Vi människor har en tendens att vilja hålla oss till det kända och bekanta, det ger oss en känsla av trygghet.
Men samtidigt skapar det en rädsla för det okända, och rädslor leder till begränsningar. Att alltid hålla sig till det kända gör att vi aldrig kan växa. Det håller oss fångna i vår egen lilla värld.
Det gäller inte minst i vårt förhållande till andra människor, när vi inte vågar möta främmande människor förblir de främlingar för oss.
Det som många säger i dag, att olika kulturer inte kan leva tillsammans är inget annat än en rädsla för det okända. När vi väljer att leva i vår egen lilla värld blir andra kulturer och människor något skrämmande.
Om vi vågar möta främmande människor ökar vår förståelse och vidgas vår värld.
Ju mera vår förståelse ökar, ju mera vi lär oss och ju större vår värld blir desto friare är vi. Det frigör oss bland annat från bekymmer, för om du har bekymmer med en annan människa är det inte den andra människan som har bekymmer, det är du. Det är hos dig bekymret finns.
Att vidga vår värld ökar dessutom vår trygghet och vårt välbefinnande, för det är i rädslan och oförståelsen som våld och konflikter gror.
Kulturer förresten är egentligen bara ett skuggbegrepp, i grunden handlar det om att det är människor som möter varandra.
Och som människor är vi oerhört lika varandra, vi har alla vissa grundbehov vi behöver få fyllda, och i slutändan är det välmående och ett gott liv vi alla söker.
Att våga mötet med en främling är också att ha modet att möta sig själv, för vi möter oss själva i varje annan människa, även om vi inte är medvetna om det.
Vi är inte medvetna om det därför att vi inte ens känner oss själva, vi bär så oerhört mycket inom oss som kommer fram först då vi vågar möta det okända.
Kommentera