Bara för att undvika missförstånd så är Gud och den gudomliga kraften i förra texten en och densamma. Det gäller likaväl i den här texten.
Den gudomliga kraft som jag känner och som jag varje dag och stund ser i den praktiska verkligheten är en lekfull kraft.
Vi har fått lära oss att Gud är dömande, men jag har aldrig sett Gud döma någon. Däremot ser jag dagligen människor ta på sig rollen som Gud och döma sina medmänniskor.
Allt elände vi ser i världen är inte Guds verk, det är människan som åstadkommer det.
Gud har gett oss ett paradis, men vi har inte förmågan att förvalta det. Visst kan man hävda att Gud borde gett oss även den förmågan, och vi har fått den men vi har även fått förmågan att gå vilse i verkligheten.
Människan är den enda varelsen på jorden med förmågan att skapa både ett himmelrike och ett helvete åt sig själv. Vi har getts den friheten, med en fri vilja.
Det finns alla förutsättningar i dag att göra den här jorden till ett blomstrande paradis. Det enda som saknas är den mänskliga insikten och viljan.
Vi lever hellre i en primitiv värld av konkurrens, vilket inte är något annat än en kvarleva av kannibalism, och karriär och all konflikt som följer med det, än ser vad vi kunde åstadkomma om vi verkligen såg varandra som de heliga skapelser av och uttryck för den gudomliga kraften som vi alla är.
Det gudomliga är en lekfull kraft. Gud är glad åt lek.
Det är bara att se på hur vi mår om vi är lekfulla, och att se på hur vi mår om vi är allvarliga. Visst får lekfullheten oss att må bättre?
Gud belönar lekfullhet.
Kommentera