Det är intressant att studera den här varelsen som kallas människa. Vi är på många sätt ganska lustiga varelser.
Som någon påpekade i går; nu är det helt tyst om klimatet, nu när en stor del av flygplanen och även en del andra transportmedel står stilla, vilket ju borde vara positivt för miljön.
Det klimat och dess förändringar som var så i fokus och framställdes som ett stort hot mot världen för bara några veckor sedan är för närvarande frånvarande i det offentliga rummet.
För det kom ett virus och stal fokus och uppmärksamheten. Uppenbarligen är det ett större hot än klimatförändringen. I alla fall för stunden.
Om några veckor har även viruset sannolikt klingat av och det kommer något annat som stjäl vår uppmärksamhet.
Det här ska inte ses som ett försök att nedvärdera olika hot, men när hoten och allvaret blir alltför utbredda behöver vi humor, glädje och lättsamhet som en motvikt. Dessa är medicin mot det sjukdomsframkallande allvaret, och överlag bra medel för en balanserad tillvaro.
Om människor ägnade sig mera åt sång och dans och andra glädjefyllda aktiviteter och kreativitet överlag skulle vi ha mycket mindre sjukdom och konflikter (vilka ju också är utslag av sjuklighet) i vår värld.
Det är lite av gomorron yxskaft över det här med coronaviruset. Det är som om vi plötsligt upptäckt att det finns virus och att dessa kan döda människor, eller åtminstone bidra till att puffa oss över till andra sidan.
Kombinationen virus och död är ju ingenting nytt, även om just den här varianten av det här viruset kanske är ny.
Och bara det att människor dör verkar vara en nyhet. Speciellt äldre människor. För det verkar ju i huvudsak vara människor i den ålderskategorin eller annars människor med nedsatt hälsa som dör av viruset.
Det presenteras siffror över antalet döda, vilket har en dramatiserande effekt när man bara lägger ut siffrorna utan att ha något att sätta dem i proportion till. Det är först när vi sätter antalet döda i coronaviruset mot antalet döda i andra sjukdomar och av andra orsaker vi får en uppfattning om hur farligt just det här viruset faktiskt är.
Uppståndelsen kring coronaviruset (och andra hot) handlar mycket om att spela på människors rädsla för döden, och när människor blir rädda får man dem att göra nästan vad som helst.
Man ska självfallet ha respekt för virus, sjukdomar och annat, men rädsla är ingen bra bundsförvant att ty sig till.
Det är naturligtvis tråkigt då människor dör, men vi bör vara medvetna om att både sjukdom och döden är något naturligt.
Vi ska alla en dag dö av en eller annan orsak, även du och jag. Om vi inte dör i dag så kommer vi att göra det en annan dag. Vi kan hoppas på ett långt liv och vi kan med vår livsstil till en viss del påverka livslängden, men ändå har vi ingen aning om när döden kommer och bjuder just oss med sig.
Det är varken skrämmande eller konstigt, det är helt enkelt bara verkligheten. Det är så det fungerar.
Och döden är livets kanske största välsignelse, dess crescendo, för den ger livet möjlighet till förnyelse. Livet är evigt, och födelse och död är dess medel för att förnya sig.
Men så länge vi är här ska vi glädja oss åt livet.
På tal om att sätta saker och ting i proportion till varandra kan vi konstatera att det är stor skillnad även på död och död i den mänskliga världen.
När vi skapar stor uppståndelse och stänger ner halva världen för några tusen döda i ett virus låter vi i total tysthet ett mångfalt större antal barn dö av undernäring, i en värld full av överflöd.
På cirka tre månader har det dött ungefär 5500 personer i coronaviruset, samtidigt som det i genomsnitt dör 15 000 barn VARJE DAG av undernäring. Och det sker år efter år.
Det betyder att det en vanlig förmiddag dör fler barn i världen av svält än vad det hittills dött av viruset.
Och där varje person som dör i coronaviruset bokförs i offentlig statistik dör de här barnen den tysta döden. De existerar inte i vår värld därför att vi aldrig ser eller hör dem. Ändå är vart och ett av dessa barn lika mycket en del av den mänskliga gemenskapen som vem som helst av oss.
Med det här inte sagt att vi ska negligera eller sluta motverka viruset, utan bara det att det kan vara bra att ha lite perspektiv på saker och ting.
Slutligen kan det också vara bra i det mänskliga kaoset att komma ihåg att jorden fortfarande snurrar på och universum fungerar som det ska och att vi alltid har tillgång till kärleken och den inre stillheten (den inre kraften) att återvända till och finna trygghet i.
Kärleken och stillheten är eviga, oföränderliga och outsinliga källor ur vilka vi alltid kan ösa kraft.