Så här som lite kuriosa, det här är inlägg nummer 2 000 på FramStegen.
Det under en tid på 11 år, för om jag inte har helt fel var det i januari 2011 det första inlägget såg dagens ljus här.
Ja, jag har ju inte räknat inläggen själv, utan tacksamt nog finns det en räknare på bloggens kontrollpanel som håller koll på antalet.
Tar man till lite matematik i det hela kan man räkna ut att 2 000 inlägg på 11 år betyder ett inlägg ungefär varannan dag.
Och fortfarande vet jag inte varför jag skriver här
…orden bara kommer och jag förmedlar dem.
De når inte så många läsare, men de når dem de är ämnade att nå, en del tar dem till sig, andra kanske avvisar dem. Det spelar ingen roll vilket, för oavsett föder de ett frö.
Kanske är det där avsikten med texterna ligger, för även om jag inte själv vet syftet med varför jag skriver här så finns det en mening med det. För inget sker någonsin utan att det är meningen att det ska ske.
Ibland har det mera tydligt funnits ett syfte, nämligen under de vandringar jag gjort, en ofullbordad och en fullbordad, och den som ville kunde följa med här.
Det har också funnits perioder av tystnad, och jag har tänkt att det tar slut men så plötsligt har orden kommit igen. De har också resulterat i fyra böcker baserade på texter från bloggen, och det finns säkert material för lika många till, även om det just nu inte är aktuellt med någon fler bok.
Annars handlar det om att undersöka och utforska, inte i första hand det världsliga, utan det verkliga, att gå lite djupare om man säger så, se bortom det allmänna, det så kallade normala, att se den större helheten. Visst, det handlar om det världsliga också, men då ur ett större perspektiv, för det världsliga är bara en krusning på ytan av det verkliga
…eller som det står på bloggens hemsida;
tidlösa texter för icke-tänkare, att läsa med hjärtat, inte med huvudet
för det är när vi låter hjärtat vara ledande vi når det sanna. Hjärtat har ett djup som tankarna inte kan nå. Det handlar då inte om det känslomässiga hjärtat, utan det universella hjärtat.
Det är ur det universella hjärtat insikter föds, och jag försöker undvika att blanda in åsikter i det jag skriver. Åsikter, tro och spekulation är i det stora hela ointressant
…liksom filosofi och teorier, för det verkliga är ingen filosofi eller teori, det är det som är, det kan bara levas, inte förklaras
…orden kan inte nå det, de kan på sin höjd vara vägvisare.
Inget av det här har något med mig personligen att göra, utan jag försöker bara vara öppen och mottaglig, och det är bara så att när jag är det kommer orden av sig själva, och jag förmedlar dem.
När vi är öppna och mottagliga öppnar sig livet för oss, och visar oss saker och ting vi annars inte ser
…så egentligen handlar det lika mycket om att iaktta som att undersöka och utforska.
Det öppnar upp det verkliga, det harmoniska, det enhetliga, bortom det världsliga med all sin turbulens och splittring
…för det verkliga är en enda odelbar helhet.
Det är ur den källan texterna kommer
…och det är en outsinlig källa, men om det fortsätter komma i den här formen eller börjar ta sig annat uttryck är det ingen som vet.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delade och förmedlade iakttagelser från världen.