Det vi bevittnar i världen i dag är måhända kulmen på en lång utveckling, en omvandling håller på att ske.
En koloss kollapsar. Det västerländska samhällssystemet faller sönder. Det har länge ruttnat inifrån och framförallt uppifrån, en förruttnelse som accelererat de senaste åren. Det är något man kunnat iaktta och följa under lång tid. Byggnationen svajar redan betänkligt, snart kommer det att börja gunga på riktigt.
Det är en helt naturlig utveckling, för allt som har en början har också ett slut. Det är naturens gång.
Och så var det här bygget också från början uppfört med falskt virke, med konkurrens, kontroll och konflikt som byggstenar, i stället för med mer hållbart virke som medkänsla, medmänsklighet och medvetenhet.
Det är ett system som gjort människan till en lydig slav snarare än att lyfta fram hennes inre styrka och självständighet.
Det västerländska samhället har varit ett primitivt samhälle som förvisso gett oss teknologiska framsteg, men på bekostnad av sant mänskligt välmående (sjukdom och rädsla håller människan mera fången i dag än kanske någonsin tidigare) och utarmning av naturen och mycket av livet på jorden.
Att det gått så beror på att den västerländska människan är en primitiv varelse. Hon må ha mycket instuderad kunskap, men hon har minimal kontakt med den universella intelligensen, livskunskapen, den kunskap som utgör grunden för all annan kunskap.
För utan livskunskap kan den instuderade kunskapen inte leda annat än vilse. Vetenskap, kunskap och teknologi i all ära men dessa är inget annat än verktyg i människans händer. Hur dessa verktyg används är helt och hållet beroende på människans medvetenhet. Rätt använda är det naturligtvis utmärkta verktyg som kan hjälpa oss på många sätt.
De här verktygen kan ge oss förståelse av begränsade fenomen, större och mindre sådana, men de kan inte ge oss insikt om den större helheten. Den insikten kan vi enbart nå genom den universella intelligensen, genom livet självt, genom självinsikt, genom insikten om hur allt hänger samman. För det finns ingenting i den här existensen som existerar enbart för sin egen skull, och ingenting kan därför verkligen förstås om vi inte har insikt i helheten.
Det jag skrev häromdagen om de 4 M:en, Mammon (de ekonomiska intressena), den politiska Makten, Myndigheterna och Massmedia, vilka är djupt involverade i varandra och manipulerar Massan av människor är ingen konspirationsteori. Det är ett praktiskt faktum.
Det är något som är öppet för alla som vill att se. Ju mera man studerar det här desto tydligare framträder det. Det är som med jultomten, så länge man tror på honom verkar han äkta men så fort man avslöjat honom är förklädnaden uppenbar. Och när det uppenbara uppenbarat sig framträder det alldeles tydligt och klart.
Är inte förresten det här snacket om konspirationsteorier så fort man ifrågasätter makten i sig en form av konspirationsteori?
Innerst inne kan alla se det uppenbara, men de flesta människor har så mycket investerat i bilden av systemet som en trygghet och hjälpare att man inte vill se. Inget system i världen kan dock ge oss sann trygghet, för den kan bara komma inifrån oss själva. Det är den praktiska verkligheten, nu och alltid. Det kommer aldrig att förändras hur mycket vi än försöker förneka det.
Inget system kan heller verkligen hjälpa människor, därför att endast människor kan hjälpa människor.
Innerst inne kan alla som sagt var se det uppenbara, därför att sanningen bor i alla människors hjärtan. Det finns inga falska människor, men det finns många människor som använder falskheten som verktyg, omedvetna om att de själva i slutändan alltid är det största offret för falskheten.
Hur morgondagen sedan faktiskt kommer att se ut är omöjligt att säga i dag, därför att verkligheten inte följer den mänskliga logiken, utan den har sitt eget sätt att verka och framtiden är därmed ett öppet kort, eller en joker om vi så vill.
Det enda som är säkert är att morgondagen är annorlunda än den här dagen
…och att vi inte ens med säkerhet vet vad som händer resten av den här dagen.
En omvandling är hur som helst på gång, och ifall det här systemet kollapsar är det något att vara tacksam för, därför att det är ett ohållbart system både ur ett perspektiv av det mänskliga och ur ett perspektiv av naturen och jorden, vilket ju egentligen är samma perspektiv, eftersom människan och naturen är ett.
Människan existerar inte åtskild från naturen, vi existerar i naturen.
Det är ett perspektiv vi måste lära oss att leva med, för annars kommer vi att en dag göras fullt medvetna om det här av avsevärt större krafter än oss själva.
För ser vi Naturen i ett större perspektiv är vi människor inte annat än små pluttar på en pytteliten planet i ett oändligt universum.
Ibland kan det vara bra att se saker och ting också ur ett perspektiv av verkligheten, för när vi människor ser på oss själva tenderar vi att kraftigt överdriva vår betydelse och makt.
Naturen har så oändligt mycket större krafter än vi människor någonsin kommer att kunna förstå och omfatta. Det kan löna sig att samarbeta med dessa krafter för försöker vi erövra dem kommer de ofrånkomligen förr eller senare att krossa oss.
Därför måste grunden i den mänskliga hälsan också byggas på naturlig väg, inte med konstgjorda medel.
De konstgjorda medlen kommer oundvikligen att förstöra och förgöra den mänskliga hälsan.
Det konstgjorda kan hjälpa oss i olika sammanhang, men det kan aldrig ersätta det äkta.
Endast med det äkta som grund i dag kan vi skapa en hållbar morgondag,och det är inte ens vi som skapar morgondagen. Den formar alltid sig själv ur det äkta, frågan är bara om vi vågar leva i den äktheten, i det okända, eller om vi väljer att följa den bekantare, färdigt upptrampade, falskhetens väg.
Det nya håller på att födas, inuti det gamla eller ur ruinerna av en kollapsad koloss. Sedan är det en annan sak att världen aldrig blir färdig, den är i ständig omvandling
…och det är i själva verket inte världen som omvandlas, utan det är vi människor som omvandlas och därmed omvandlar världen.
Världen utgår från människan, verkligheten utgår från större krafter.
Allt det här är mera spännande än skrämmande.