Det kom en liten historia (men med stor innebörd) förbi häromdagen.
Gud frågade en dag människan;
Vet du varför jag inte skapade dig först?
Nej,
svarade människan.
Jo, för hade du tagit åt dig äran för allt som kom efteråt.
Och han fortsatte;
Vet du varför jag skapade dig sist?
Nej,
svarade människan igen.
Jo, för då kunde alla se att allt fungerade bra redan innan du kom.
Men, för att ta det här vidare, så skrev människan en av de mest förödande meningar som någonsin skrivits, nämligen att Gud skapade människan att härska över Jorden och allt här.
Det gjorde att människan trodde (och fortfarande tror) att hon fick fria händer att göra vad som helst med Jorden och alla dess invånare, att hon fick härska fritt utan att lyssna till Gud.
Nu är det förstås lite oklart om innebörden i uttrycket om människan som härskare faktiskt är som vi förstår det i dag. Det har gjorts så många nytolkningar och nyöversättningar av bibeln under århundradenas lopp, och dessutom varierar språket och ordens innebörd över tid och mellan kulturer.
Så det är inte alls säkert att vi i dag förstår innebörden i det som skrevs då. Dessutom är alla mänskliga tolkningar subjektiva, och vi tolkar fritt enligt vår egen begränsade förståelse.
Att lyssna till Gud betyder för övrigt inte att gå till bibeln eller andra heliga skrifter. Det är inte så att Gud talade till människan bara då de heliga skrifterna skrevs och var tyst innan dess och sedan tiger i all evighet efter det, utan han talar alltid till oss.
Det fanns människor på jorden långt, långt innan det fanns heliga skrifter, och långt, långt innan det överhuvudtaget fanns något skriftspråk. Gud talade till människan redan då
…liksom han talar till oss i dag
…och han talar direkt till oss, inte via heliga skrifter eller ombud.
Det är en daglig kommunikation.
Jag är ingen studerande av heliga skrifter, men säkert talar Gud till människor också den vägen. Det är ändå ingen genväg för att kunna komma undan att lyssna till vad Gud säger i dag.
För Gud är alltid levande här och nu, inom oss, och talar till oss, liksom han alltid talat till människan
…hans kommunikation är alltid fräsch, i den här stunden. Det är bara här och nu vi kan höra honom.
Kommunikation ja, för att säga att Gud talar till oss är kanske fel, han snarare kommunicerar med oss. Gud talar sällan i ord, han talar genom hjärtat, genom intuitionen och genom vägledning i olika former
…men vi är så upptagna med våra egna tankar att vi nästan aldrig är medvetna om den här kommunikationen, att vi nästan aldrig är medvetna om den tysta rösten inombords. Guds röst.
Ibland talar Gud också till oss i ord, men eftersom Gud inte är en person i mänsklig skepnad med mun och händer (inte heller något kön även om jag skriver han här) måste han använda människor som förmedlare av orden
…och då är det inte orden i sig som är det viktiga, utan det som orden pekar på.
Gud är varken en person eller något koncept, utan den levande, allomfattande, kraft som verkar här och nu, och därför skulle det kanske vara bättre att tala om gudomlighet än om Gud.
Det gudomliga talar alltid till oss, kommunicerar alltid med oss, men vi måste ge det utrymme för att kunna höra det, vilket betyder att vi måste lyssna bortom vår monkeymind, tjattret i huvudet
…och inte lyssna enbart med öronen, utan med hela vårt varande.
Det är då vi kan härska, inte härska som i härska över, utan härska som i behärska, behärska levnadskonsten, vara i harmoni med det som är
…inte härska över Jorden och livet här, utan behärska vår samvaro med den.
Den gudomliga kommunikationen är för övrigt ingen filosofi, utan det mest praktiska som finns, och något vem som helst kan undersöka själv.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för daglig kommunikation från världen.