För att återknyta till det här citatet från någon dag tillbaka;
Välsignade är vi som kan skratta åt oss själva, för vi ska aldrig upphöra att vara roade.
Det hålls någonting här i trakten, är inte helt säker men jag tror det är årligen, som kallas Konstrundan, där konstnärer ställer ut verk i sina hem eller ateljéer och folk får komma och titta.
Jag har själv aldrig deltagit i det här evenemanget, men lekte för några år sedan med tanken att ställa ut mig själv i trädgården, som ett verk med titeln Konstig. Det stannade dock vid en tanke.
Den här texten föddes från två citat som kom flödande, och fastnade i håven.
Det första från Brooke Hampton;
Du har rätt, jag är mer än lite konstig och en aning obekväm. Nej, jag passar inte in och de flesta människor förstår mig inte. Men åtminstone är jag äkta och jag tror att världen behöver fler människor som är modiga nog att vara äkta.
Och det andra från okänd källa;
Släpp begäret att bli förstådd. Du kom inte hit för att bli förstådd. Du kom hit för att vara. Och det är inte ditt jobb att spendera din livstid med att förklara varför det är så.
Det är en märkligt värld och tid vi lever i när det originella uppfattas som onormalt, trots att det är det naturliga
…livet skapar inga kopior, det skapar bara original.
Och det här med att uppfatta det originella som onormalt går igen på i stort sett alla områden i dag
…det naturliga förkastas till förmån för det konstgjorda.
Men vi konstiga är inte konstgjorda
…vi är äkta, eller i alla fall är det vår stävan att vara det.
Skit samma i att andra inte förstår oss
…hur skulle de kunna förstå oss, de förstår inte ens sig själva. De låter omgivningen och världen definiera vem de är, för själva har de ingen aning
…säger världen åt dem att de är en elev när de går i skolan så tror de att de är en elev, och senare när de utbildat sig och fått ett yrke identifierar de sig med detta yrke, och tror att de är lärare eller läkare eller trädgårdsmästare och så vidare, för att världen kallar dem detta.
Ett sådant skådespel
…och nej, det är inget fel i sig att spela dessa roller, det är närmast omöjligt att leva i världen utan att spela olika roller, bara vi inte identifierar oss med dem, och tror att de är vad vi är.
Att vara ett original, att vara sig själv är det lättaste sättet att leva, för det är det naturliga, vi är redan det
…men vi har gjort det till det svåraste för att vi är så ovana att titta inåt och våga gå vår egen väg.
Att vara en kopia, att följa andra, kräver mycket ansträngning, för det är onaturligt
…men vi har bemästrat förställning och efterapning till sådan fulländning att vi tar det för det normala.
Att gå sin egen väg, att säga tack, men nej tack till sådant man förväntas göra bara för att det ”hör till”, är inte egoistiskt
…att inte ha förståelse för och acceptera människors olikhet är däremot grundat i egoism.
Rädslan att inte bli förstådd gäller kanske mer än någon annanstans i förhållande till de människor man har närmast omkring sig, men varken släktskap eller grannskap är nödvändigtvis detsamma som gemenskap, eller som Maya Angelou uttryckt det;
Familj är inte alltid blod. Det är de människor i ditt liv som vill ha dig i sitt liv. De som accepterar dig för den du är. De som skulle göra allt för att se dig le, och som älskar dig oavsett vad…
…och det här citatet är ändå bara att gå halvvägs, men det räcker för nu.
Att gå sin egen väg handlar inte om att vara för eller mot någonting
…det handlar om att göra det som är rätt i varje stund och varje situation, det som man vet och känner är rätt.
Varje hjärta har en längtan att gå sin egen väg, en längtan efter det sanna och rätta, men huvudet säger; nej, det är farligt, det är obekvämt, vad ska andra säga, och så vidare
…för vi lever i ett samhälle som helt fokuserar på huvudet, på tänkande, därför att tankarna kan programmeras av omgivningen
…det kan inte hjärtat, hjärtat är det vilda och fria.
Det logiska tänkandet, vilket i praktiken betydligt oftare är ologiskt än logiskt, har sin naturliga plats, men det är väldigt, väldigt begränsat
…hjärtat är det allomfattande, det är livets och den sanna kunskapens källa, och det är det som låter en förstå saker och ting bortom det (o)logiska tänkandet.
Därför upplevs den som har hjärtat som kompass som konstig
…den som kan skratta åt sig själv, eller bara skratta utan anledning, och den som finner livet roande, med all dess oro och all dess glädje, och bortom dessa livets gränslöshet.
Men att ha denna förmåga är inte alls konstigt, det är fullkomligt naturligt.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för roande och oroande delningar ur flödet på detta sociala medium, och ett och annat eget inlägg.