Från gårdagens text om den obalans som vi människor upplever:
Obalansen kommer av att vi sätter nästan all vår tyngd i huvudet i dag, och vi behöver flytta den tyngdpunkten till magen.
Det är i magen som människans balans sitter (ja, kanske inte balanssinnet men hela vårt varandes balans), den är centrum för vår kropp, och det är dit andningen går och svänger, när vi andas in och sedan ut, det vill säga ifall vi andas på djupet och inte endast ytligt.
Det är ingen slump att så gott som all utbildning, från (för)skola och uppåt, handlar om att vi ska ta till oss saker och ting genom huvudet.
Huvudet har inte kontakt med det djupare inom oss, och det kan därför lätt påföras tankar och idéer utifrån. Det är precis vad grunden i den mesta utbildningen handlar om, att indoktrinera människor, vi ska inte lära oss det som är bäst just för oss själva som individer, utan vi ska lära oss det som samhället vill att vi ska lära oss.
Det kan bara göras om människor inte har för bra kontakt med sig själva. Därför är det av största vikt för samhället att så tidigt som möjligt leda bort människor från sig själva, för den människa som hunnit få kontakt med sitt djupare jag låter sig inte indoktrineras, och ledas iväg av yttre tankar och idéer.
Det vi kallar allmänbildning är precis som ordet säger sådant som mer eller mindre alla förväntas känna till. Det är saker och ting som kan vara praktiskt bra att veta, men det har inget att göra med vem vi är. Dessutom vet vi inte om det är sant, för sant kan något bara vara om vi själva i vårt inre upplevt det som en sanning. Ingenting i den här världen är sant bara för att någon säger att det är sant.
Det är lätt att se hur det mänskliga huvudet fungerar, det är bara att gå till sig själv. Hur många kan hålla tankarna på en och samma sak i mera än några sekunder? Sedan far de iväg någon annanstans. Det är säkert möjligt att träna upp sin förmåga att hålla tankarna fokuserade en längre tid, men så fort vi släpper fokus försvinner de iväg. Huvudet är som en vindflöjel, det fångas än av det ena och än av det andra.
Dessutom är nästan inga av tankarna våra egna, utan det är sådant vi fått till oss från andra. Och när vi inte har kontakt med vårt djupare jag kommer de här samma tankarna att snurra på gång på gång, och ta över hela vårt liv.
De flesta människors liv styrs av utomstående tankar och idéer. Vi är alla mer eller mindre indoktrinerade. Det är en form av fångenskap, en fångenskap i tankar och idéer som andra vill att vi ska tro på.
Det finns knappast något annat sätt att bryta sig loss ur den här fångenskapen än att bli medveten om de tankar som ständigt flyter genom vårt huvud, och att se dem för vad de är, utomstående bilder som passerar genom oss. De har inget, eller väldigt lite, att göra med vem vi är. Det är bara att iaktta dem och låta dem flyta iväg, för de har ingen energi i sig själva, utan de lever på att vi ger dem uppmärksamhet.
Först när en individ kommit i kontakt med sitt inre jag kan han eller hon förhålla sig till yttre tankar och idéer på ett relevant sätt.
Den vi verkligen är finns redan i vårt inre, det är inget vi ska bli utan något vi ska upptäcka. Vi är födda till den individ vi är menade att vara, det vill säga vi bär redan inom oss de egenskaper vi har kommit till den här jorden för att uttrycka. Därför är varje sann utbildnings utgångspunkt individuell, och går på djupet i syfte att få fram det som redan finns i individen.
En människas sanna jag kan inte påföras henne med indoktrinering i form av yttre tankar och idéer, det kan bara upptäckas inom henne.
Vi är inte här för att bli indoktrinerade eller för att indoktrinera andra, utan vi är här för att hitta det som finns inom oss själva, och att hjälpa andra att hitta det som finns inom dem, och att uttrycka och dela med oss av det. Det är vår enda uppgift här i livet.
Allt annat är bara meningslöst tidsfördriv.
Kommentera