Var och en ser på världen med sina egna ögon, var budskapet i förra texten.
Det här är förvisso sant, men det betyder ändå inte nödvändigtvis att var och en ser på världen på sitt egna sätt.
Våra ögon, vår uppfattningsförmåga, är så influerad av omvärlden att vi ser det som andra vill att vi ska se snarare än att vi ser det som verkligen är.
Det är få människor som har en sådan klar syn, sådana skarpa ögon, att de ser saker och ting som de är i verkligheten.
Man kan säga att våra ögon är grumliga, vi ser suddigt och låter därför andras syn styra oss. Och det finns många människor som gärna tar oss i handen och leder oss in på deras väg.
Någon kanske skulle säga att vi är hjärntvättade, men det är i själva verket tvärtom. Vår hjärna är inte klar och ren, utan den är snarare ett klotterplank nerklottrat med samhällets alla möjliga idéer och normer.
Det råder en inre miljöförstöring inom oss. Det är också det som får oss att smutsa ned miljön i det yttre. Vår yttre värld baseras på vår inre värld.
Vi behöver träna upp vår synförmåga, och det är fullt möjligt, så att vi kan se klarare, och vi måste våga tro på det vi ser, och inte låta andra förvilla oss.
I den uppgiften kan vi vid behov ta hjälp av andra, av människor med en klar syn på världen. Vilka är de? Det är människor som kan visa dig vägen, inte för att styra över dig, utan för att du ska kunna hitta din egen väg.