De två föregående texterna kan ses som två floder som mynnar ut i den här texten; kaos och ordning.
Först om balans;
Hela universum är i en perfekt balans, alla planeterna i vårt solsystem, inklusive Jorden, snurrar runt solen i full balans, naturen omkring oss har en förmåga till självbalans.
Den enda varelse som verkar leva i ständig obalans är människan.
Människans naturliga tillstånd är att leva i balans och harmoni med naturen, med universum, med livet.
Ordning är den naturliga ordningen i universum, det universum som vi människor är pyttesmå delar av.
Sedan om indoktrinering.
Huvudet har inte kontakt med det djupare inom oss, och det kan därför lätt påföras tankar och idéer utifrån. Det är precis vad grunden i den mesta utbildningen handlar om, att indoktrinera människor, vi ska inte lära oss det som är bäst just för oss själva som individer, utan vi ska lära oss det som samhället vill att vi ska lära oss.
Det kan bara göras om människor inte har för bra kontakt med sig själva. Därför är det av största vikt för samhället att så tidigt som möjligt leda bort människor från sig själva, för den människa som hunnit få kontakt med sitt djupare jag låter sig inte indoktrineras, och ledas iväg av yttre tankar och idéer.
Det mesta kaoset i den här världen utgår från människans behov av kontroll, och från hennes tanke att hon är härskare över jorden.
Det handlar om att människor vill ha kontroll över varandra och över livet.
Hur ska en liten, liten del, människan, kunna ha kontroll och härska över helheten, livet och universum? Det är en sinnessjuk tanke, för en psykiskt frisk människa har inget behov av att härska över någon annan.
Men med denna sinnessjuka tanke om kontroll och härskande, en tanke som inte har någon som helst förankring i verkligheten, som ledstjärna försöker människan styra världen. Hur ska det kunna leda till annat än kaos?
Ordning i (den mänskliga) världen kan inte uppstå innan vi släpper vårt behov av kontroll, och inser att tingens naturliga ordning är ordning och balans, och att det är människans behov av kontroll och härskande som skapar kaos.
Okontrollerat kaos, därför att kaos också är en naturlig del av universum, men det är en form av kontrollerat kaos eftersom universum självt förmår återställa balansen, en förmåga människan allt som oftast saknar.
Vi behöver lära oss att lita på att livet i sig självt är baserat på ordning, och att om människor verkligen tilläts att upptäcka och utveckla sig själva, utan indoktrinering, skulle balans uppstå av sig självt.
Helt enkelt för att balans är människans innersta natur. Ur den inre balansen uppstår yttre ordning, någon annan grogrund kan ordning i den mänskliga världen inte ha.
En sådan ordning innebär inte att allt stannar upp, utan det innebär mera liv. Liv där vi inte är rädda för att möta och omfamna de kaos livet ofrånkomligen för i vår väg.