Så har vi förlängt livet med tio år, sa en person häromdagen efter att vi suttit ett gäng och skrattat över en fika.
Visst är det något speciellt med spontana skratt?
Det sägs ibland att skadeglädjen är den bästa glädjen, men det är en enda stor lögn. Skadeglädjen är för det mesta bara patetisk och inget annat. Den är den i anden fattiges substitut för verklig glädje.
Den äkta glädjen, och den äkta humorn, föds spontant i stunden.
Skadeglädje är att roa sig på andras bekostnad, medan spontan glädje är att roa sig i stunden.
Den spontana glädjen föds ofta ur att människor vågar bjuda på sig själva.
Det kräver att man har en distans till sig själv. I dag lever så många människor så tätt in på sig själva att de inte har någon självdistans. Därför måste de roa sig på andras bekostnad. De tar sig själva på så stort allvar.
Jag gör det själv så jag känner mycket väl till fenomenet.
Det här allvaret gör en spänd, och i den spändheten förtränger vi den äkta glädjen och humorn.
Det spontana skrattet föds ur avslappning, av att våga släppa kontrollen och tillåta den här stunden och sig själv att bara vara.
Där framträder den verkliga glädjen och humorn.