Nuet.
Livets fasta punkt.
Då sinnet, tankarna, drar iväg med oss, bort,bort, bort…vilket de gör så fort vi ger dem fritt spelrum…
…behöver vi stanna upp…
…och återvända…
…till livets fasta punkt…
…nuet.
Hem.
VÅGA VERKLIGHETEN LEVNADSKONST OCH LEKFULLHET
Tidlösa texter för icke-tänkare
…att läsa med hjärtat, inte med huvudet.
Försök inte förstå, låt det bara sjunka in. I lättsamhet och glädje.
En ny bok, MÖJLIGHETERNAS VÄG, med texter från FramStegen har utkommit i november 2019.
Från tidigare finns boken PÅ VANDRING TILL VÄRLDENS ÄNDE om en vandring genom Europa samt sidoboken VYER FRÅN VÄGEN med bilder från vandringen.
Klicka på bilden ovan och läs mer.
Där finns även uppgifter om de två andra böckerna baserade på texter från FramStegen HELT PERFEKT (2017) och DET BARA HÄNDER (2016).
Böckerna finns på bokhandlar och en del andra ställen men kan även beställas direkt från mig via e-post tom.sorhannus@gmail.com.
En blogg som utforskar, upplever, uttrycker, observerar…och delar.
Bloggen drivs av mig, Tom Sörhannus, en helt vanlig gränslös och tidlös individ som vandrar genom livet med kroppen på jorden och själen i universum.
Nuet.
Livets fasta punkt.
Då sinnet, tankarna, drar iväg med oss, bort,bort, bort…vilket de gör så fort vi ger dem fritt spelrum…
…behöver vi stanna upp…
…och återvända…
…till livets fasta punkt…
…nuet.
Hem.
Ur gårdagens text;
…vi har så otroligt mycket att lära av och genom barnen.
Vi vuxna har lika mycket att lära av barn som vi har att lära åt dem, inte minst i fråga om vår självkännedom. Därför att det fortfarande bor ett litet barn också inom oss, det har inte försvunnit någonstans även om vår kropp har blivit äldre. Vi behöver hitta det barnet inom oss.
Därför att barnet inom oss öppnar nya vyer
…det gör att vi igen kan se äventyret och det mystiska i livet
…det gör att vi kan se det roliga, det lekfulla, det färggranna och det lilla, att vi kan fascineras av en fjäril eller en fågel, eller den lilla kvisten som blir en båt som åker utför bäcken
…det gör att vi igen kan uppleva varandra bortom alla vuxna etiketter
…det gör att vi kan undvika de flesta bekymmer, barnaögon ser saker och ting som naturliga, där vi vuxna ser problem
…det gör att vi igen börjar ifrågasätta; varför ska jag göra det och det och det?
Att hitta och väcka barnet inom sig är att hitta och väcka rebellen inom sig.
Att väcka barnet inom sig är att väcka hela sig själv till liv.
När jag häromdagen sökte citat med anknytning till vuxnas lärdom och barn, alltså att vi vuxna kan lära av barn, hittade jag inte ett enda sådant citat.
Det finns säkert människor som insett att en sådan lärdom är möjlig och även uttryckt det, men dessa verkar vara sällsynta.
Kanske borde jag ha gått till Astrid Lindgren, för hon förstod barnen och vilken skatt de är, eller Jesus, som även han hade känsla och kärlek för barnen.
Däremot finns det hur många citat som helst, nåja, nästan hur många som helst i alla fall, om hur vuxna ska lära barn. Det finns ingen hejd på vad vuxna tror att de har att lära barnen.
Det är klart att vuxna har mera erfarenhet av världen och livet än barn, men samtidigt har man också en arrogans och respektlöshet mot barn, och som gör att man tror sig vara förmer än barnen;
Vi har allt att lära er, och ni har inget att lära oss.
Vad är det om inte höjden av arrogans?
Det är också den arrogansen och respektlösheten från vuxna som gör att barn i sin tur uppträder arrogant och respektlöst mot vuxna. Det är helt onödig att vuxna klagar på barns uppförande, för det är de vuxna som lärt barnen uppförandet.
Vuxna ser inte barnen som de är. Även om en vuxen varit med och satt ett barn till världen betyder inte det att barnet är den vuxnas ägodel. Barn är helt egna individer med en egen uppgift i livet och en egen medfödd potential.
Varenda barn föds till den här världen som sig självt, som en alldeles unik människa. Eller har du någonsin hört att någon blivit född som läkare, lärare, trädgårdsmästare eller något annat yrke eller annan titel, eller ens som levnadskonstnär.
Nej, allt sådant är etiketter som vuxna människor sätter på varandra och på sig själva för att passa in i de vuxnas värld, en värld som inte är annat än ett spel, på många sätt ett pyramidspel med en liten klick i toppen av pyramiden och den stora massan i botten.
Sedan tror de här vuxna att de måste pracka på barnen sin syn på världen och på livet och på allt möjligt. Och så är de stolta om barnen apar efter dem, i stället för att utvecklas till de unika individer de är.
En stor orsak till att många unga är vilsna är de blivit vilseledda av likaledes vilsna vuxna.
Det sägs ibland att vi ska skapa förändring utifrån barnen, att det är där som förändringen måste börja, men så är det inte alls. Förändringen måste börja hos vuxna, eller hos var och en själv för att vara mera exakt.
Att försöka förändra via barnen är bara ett sätt att försöka påföra barnen vårt eget sätt att se på saker och ting, och det är inte vad barnen behöver.
Vår uppgift som vuxna är inte att pracka på barnen vårt sätt att leva och vår syn på saker och ting, utan vår uppgift är att se barnen som de är, och att ge dem utrymme att utveckla den individ de är födda som och de förmågor de har med sig, och att ge dem möjlighet att se saker och ting med sina egna ögon, ur sitt eget perspektiv.
Det är den största gåva vi kan ge ett barn. Och det är inte enbart en gåva till barnet, utan också en gåva till oss själva, därför att vi har så otroligt mycket att lära av och genom barnen.
Världen förändras och den värld som de som är barn i dag ska leva i kommer inte att vara likadan som den värld som vi som nu är vuxna lever i, utan deras värld kommer att vara annorlunda. För den världen kommer att formas av dem som i dag är barn.
Det är alltså inte barnen vi vuxna ska försöka förändra, utan oss själva. Kan vi göra det kommer också barnen och framtiden att förändras.
Det kom ett budskap på en liten lapp;
There is a voice that doesn´t use words. Listen.
Eller med andra ord;
Det finns en röst som inte använder ord. Lyssna.
Vi lever i en värld där ord har getts en enorm betydelse.
Men det finns en värld bortom orden.
Prova att se dig omkring, att lyssna till alla ljud, använd alla dina sinnen, men utan att namnge det du upplever.
Bara låt det vara som det är.
Allt som våra sinnen upplever går till vårt inre, och omvandlas där.
Gå dit och titta, känn vad det gör med dig.
Nuet uttrycker sig inte i ord, det uttrycker sig i varande, i att uppleva det som är här och nu, som en direkt upplevelse.
Det kan inte ens uttryckas i ord. Därför kan du inte förstå det genom att läsa det här.
Du måste gå in i dig själv och uppleva det.
Det är en röst men du kan inte höra den med öronen, du måste lyssna till den med hela ditt varande.
Jag ville undersöka budskapet på lappen.
Det här var vad jag fann.
Människor drömmer sig tillbaka till den gamla goda tiden, eller längtar fram mot kommande goda tider.
Och nästan ingen lägger märke till den här fantastiska stunden som är, här och nu.
Ingenting var bättre förr, det vara bara annorlunda. Ingenting blir bättre senare, det blir bara annorlunda.
Om vi anser att det var bättre förr eller att det blir bättre senare betyder det att vi anser det vara något fel på den här stunden som är. Det är slöseri med livet, för det är bara den här stunden vi kan göra något åt. Det är bara i den här stunden vi kan ta vara på och njuta av livet. Därför att den här stunden är den enda stund som existerar.
Det är helt onödigt att fundera på om det var bättre förr eller om det blir bättre senare. Det handlar om dagdrömmeri, nostalgi och fantasi. Inse att det är bra här och nu. Det är så ett gott liv skapas.
Livet var inte bättre för, och det blir inte bättre senare.
Det är bäst just nu.
Med en kopp kaffe vid köksbordet.
Där har flera av den senaste tidens texter formats.
Det har kunnat finnas ett frö, och då satt jag mig ner med kaffekoppen har det börjat gro.
Alla frön behöver näring, och rätt sorts näring, och i rätt mängd.
Det går inte att hälla på för mycket näring, då kvävs fröet.
Det är kanske det vi ofta gör, vi vill så mycket, och så snabbt och så försöker vi tvinga fram någonting.
Och så kväver vi det som kunde blivit en växande planta med närande frukter.
Ett frö behöver sin näring, men det behöver också lämnas i fred, då kan det börja gro.
Vårt skapandes frö behöver avslappning, och utrymme.
Det är därför de bästa idéerna och de klaraste lösningarna kommer när vi slappnar av, och bara låter dem komma.
Till exempel med en kopp kaffe vid köksbordet.
Barn och katter har varit och är fortsättningsvis mina bästa lärare, skrev jag i ett mejl för en tid sedan.
Av barn lär jag den spontana livfullheten och lekfullheten, och av katter lär jag förmågan att slappna av och bara vara.
Barn har det gemensamt med djur att de är naturliga, de har ännu inte lärt sig att vara någon annan än den de är.
Naturen överlag är en förträfflig lärare. Den har inget behov av att låtsas, av att bli något, den är redan sig själv, levande och ständigt ny, lekfull och utan brådska.
Människan är ju också en del av naturen, men framförallt vuxna har tappat det mesta av sin naturlighet. Vi har fastnat i det gamla och invanda, vi har tappat vår lekfullhet och vår förmåga att slappna av, vi är fångade i världens allvar, och har glömt att vi är barn av naturen.
Ändå har även vi vuxna mycket att lära oss av varandra, därför att vi lär känna oss själva genom att spegla oss i andra. De egenskaper vi ser hos andra är egenskaper vi bär inom oss själva.
Så visst, jag lär mig ett och annat av vuxna också
…men det är av naturen överlag
…och av barn och katter i synnerhet
jag lär mig det som får mig att må bäst.
Vi människor är födda till den vi ska vara, vi är födda med de förmågor och gåvor vi behöver i den här världen.
Men så få av oss är verkligen sig själv, därför att den här världen leder oss bort ifrån oss själva, den leder oss inte hem till den vi är.
Det kan finnas en och annan vuxen som funnit sig själv, men de är få.
Det är nästan enbart små barn som lever som den de är födda till, för redan i skolan, ja, redan i dagis numera, börjar barnen ledas bort från sig själva och in i det som världen vill att de ska bli.
Nästan all utbildning, strävan att bli något, är att gå bort från sig själv. Utbildningens kärna bör vara att få fram det som finns i individen och inte utbildningen som sådan.
Vi är redan den vi ska vara, så all strävan efter att bli någon annan eller något annat är att gå vilse.
Därför vänder jag mig mot att bli kallad författare, för det är bara en liten, liten del av den jag är. Men jag förstår att människor använder det begreppet för de ser bara en liten, liten del av mig. Därför att de också bara ser en liten, liten del av sig själva.
Själv använder jag ibland det något bredare begreppet konstnär, levnadskonstnär, men det är också ett mycket begränsande begrepp. Att kalla mig själv människa för närmare sanningen, men jag är inte bara en människa. Jag är jag, en alldeles unik och speciell skapelse. Var och en av oss är oss själva, helt unika, och kan aldrig bli någon annan.
Varenda gång vi människor använder en yrkestitel för att beskriva eller presentera oss själva gör vi oss så mycket, mycket mindre än vi är. Det är en sak om vi använder yrkestiteln i vardagliga yrkessammanhang med andra människor, men om vi själva i vårt inre börjar identifiera oss med den, då är vi verkligen vilse i tillvaron.
Vi är alltid hemma, vi är alltid den vi ska vara, vi är alltid oss själva, innerst inne. Något annat är inte möjligt. Men vi lever i en värld där det anses viktigare att vara någon i världen än att vara sig själv.
Därför upplever så många människor vilsenhet.
Vi behöver börja iaktta oss själva mera, lära känna den vi är.
För det är bara genom oss själva, genom att vara den vi är, vi kan hitta hem. Och det handlar inte om att gå någonstans, det handlar om att se oss själva som vi är, här och nu.
Det finns ingenting vi behöver bli. Vi är redan hemma. Vi är redan den vi ska vara. Vi är redan oss själva.
Vi behöver bara inse det.
Tack för att Du ännu en morgon brett ut jorden för oss att vandra på.
Tack för att Du denna morgon vattnar jorden så att den kan grönska.
Tack för fåglarna som sjunger utanför fönstret.
Tack för koltrasten som trippar över gräsmattan.
Tack för hackspetten i björken.
Tack för att Du att du låter solen titta fram då morgonen övergår i förmiddag.
Tack för hela den här dagen.
Tack för all den skönhet du ger oss.
Tack för förmågan att kunna uppskatta allt det här!
Vad lever du av
frågor någon.
Av mat och vatten
svarar jag.
I alla fall för kroppens del, sedan behöver även sinnet och själen sin näring.
Fast när någon frågar vad man lever av är den underförstådda frågan oftast vad man arbetar med, varifrån man får sin lön.
Precis som om lönen eller någon annan inkomst skulle vara det man lever av.
Jag har aldrig träffat en människa som kunnat leva på sin lön.
Det är ungefär som att försöka leva på luft, ja eller egentligen inte, därför att luft är en livsnödvändighet, utan den dör vi, men en lön är inte en livsnödvändighet.
Lön är i dagens värld detsamma som pengar, och även om man säkert kan äta pengar lär man ganska snabbt drabbas av näringsbrist utan annan föda.
En lön, eller pengar, är inte en nödvändighet av naturen, utan de har blivit en nödvändighet för att vi människor skapat ett sådant system.
Människan har levt mycket, mycket längre, tiotusentals år, hundratusentals år, utan pengar än med pengar. Pengar som sådant är något väldigt nytt i vår tillvaro.
De är ett medel för utbyte, vi säljer vårt kunnande, vårt skapande, en del av vår tid, en del av vårt liv, en del av oss själva i utbyte mot pengar.
Med de här pengarna köper vi sedan mat och vatten, men det är av maten och vattnet vi lever, inte av pengarna.
Det här är inget system som naturen skapat, utan det är skapat av människan.
Maten och vattnet gavs oss från begynnelsen gratis av naturen, mot en viss ansträngning naturligtvis och i utbyte mot respekt för naturen, men det är människor med makt som sedan kommit på att massan av människor ska arbeta i sitt anletes svett för den dagliga födan.
Och numera naturligtvis inte enbart för den dagliga födan, utan också för fåfänga och status och annat nonsens.
Det här har i grund och botten ingenting alls med pengarna att göra, utan det handlar helt och hållet om oss människor, hur vi ser på saker och ting och hur vi lever.
Men även om vi i dag behöver pengar för att ge kroppen näring, eftersom de flesta av oss glömt förmågan att själva skaffa mat, är den mesta näringen för sinnet och själen fortfarande gratis, naturens skönhet, en daglig promenad, en kram, en beröring, meditation, kärlek, glädje, lycka, skratt….
Allt det här är också mer eller mindre nödvändigt för att leva.
Förenkla handlade förra texten om. Det är helt annat än vad det mesta i vår värld går ut på i dag, där mycket blir mera komplext.
Yogamästaren och författaren Sadhguru är inne på det här med komplexiteten och hur specialiserade saker och ting är i dag. Han tar ett exempel från då han spelade fotboll och skadade ett knä. Ja, till och med yogamästare verkar spela fotboll.
Hur som helst träffade han på ett möte en tid senare en läkare som påstod sig kunna hjälpa honom, för han var knäläkare.
Va? Du måste mena ortoped
svarade Sadhguru. Varvid läkaren replikerade:
Nej, jag är knäläkare.
Han ägnade sina dagar åt att operera knän.
Vilket knä är du specialist på – vänster eller höger
frågade då Sadhguru, som uppenbarligen ansåg att det här med specialisering börjat gå för långt.
Och han säger vidare:
Om du för 30 år sedan ville göra en hälsogranskning fanns det en allmänläkare du kunde gå till. I dag ska du gå till sex-sju läkare för det finns olika läkare för olika delar av kroppen. Om 50 år kanske du behöver 100 läkare, därför att om du studerar till och med ditt lillfinger noggrant skulle du behöva ett helt team av läkare – det är så komplext.
Men om du går bortom en viss punkt och du måste träffa 100 läkare för att granska din hälsa, så när du är färdig med alla dina granskningar kommer du att behöva en begravningsentreprenör – det blir löjligt.
Vi har gjort vår tillvaro så komplex och komplicerad, och vi tror att ju svårare någonting är desto bättre är det. Vi satsar så mycket på teknologi och maskiner, och på att studera och bli experter på alla möjliga små detaljer, och glömmer bort att vi är människor vars viktigaste uppgift är att leva.
Det vi mest av allt utvecklar genom komplexiteten är vårt ego, för vi tror att vi är så duktiga då vi kan lösa svåra problem. Många gånger är det problem som vi själva skapat i jakten på det komplexa.
Alla blir experter på sitt lilla område, och ingen har koll på helheten. För att återknyta till hälsogranskningen, det finns ingen enda liten detalj i människokroppen som inte påverkar hela vårt varande som människor. Så ett problem med lillfingret är inte enbart en fråga om lillfingret, det är en fråga om hela människan.
Det här experttänkandet leder oss bort från livet, därför att varenda liten detalj av livet är en del av den totala helheten, av hela existensen.
Vi behöver lära oss att förenkla och att se helheten. Det är klart att vi kan bli experter också på detaljer, men en verklig expert är den som kan sätta in detaljkunskapen i det hela. Den som fastnar i enbart detaljen blir en nörd, med mycket, mycket begränsad kunskap, och ofta falsk kunskap , därför att om man inte förmår sätta in kunskapen i ett större perspektiv vet man inte om den är sann eller falsk. Den kan vara sann i sin egen lilla kontext, men den behöver inte vara sann i ett större sammanhang.
Och precis som varje liten detalj av människokroppen är en del av hela människan, och varje detalj av livet är en del av hela existensen är varje människa en del av hela mänskligheten och varje människa och varje levande varelse en del av hela livet.
Det finns ingenting som inte är en del av det hela.
För att citera ur gårdagens text;
Livet är inte alls så komplicerat som vi vill framställa det, det är bara det att vi har så många krav och begär och föreställningar som inte står i samklang med livet.
Om vi kan lära oss att uppskatta det vardagliga, det lilla, det verkligt väsentliga, den här dagen och den här stunden blir livet så mycket enklare.
Det här kan verka stå i motsats till att se helheten, men det gör det inte. Därför att verkligen kunna se det vardagliga och det lilla är att kunna se att det ingår i något större, att det inte finns där enbart för sin egen skull.
DET BARA HÄNDER – En ensam vandrares dagbok i levnadskonst och lekfullhet
finns nu tillgänglig i bokhandlar.
Beställ den gärna från Vulkanmedias webbutik, eller från nätbokhandel, Adlibris (Finland), Adlibris (Sverige), Bokus
eller fråga efter den i din lokala bokhandel.
Från gårdagens text:
Och vad är budskapet? Att vi ska leva här och nu, att vi ska ta vara på livet, att varenda en av oss är fullkomligt unik, att vi ska vara medvetna om att det bara finns ett och att livet är en enda stor händelse där vi alla är medverkande.
Det är alls inget krångligt, tvärtom, det handlar om att kunna förenkla livet.
Livet är inte alls så komplicerat som vi vill framställa det, det är bara det att vi har så många krav och begär och föreställningar som inte står i samklang med livet.
Om vi kan lära oss att uppskatta det vardagliga, det lilla, det verkligt väsentliga, den här dagen och den här stunden blir livet så mycket enklare.
Då kan vi också se hur otroligt mycket livet ger oss.
Tillbaka till texterna. Såhär blir det i dag.
Det är inte jag som är det viktiga
…utan bokens budskap.
Ett budskap från livet.
Jag är enbart en förmedlare
…vilket naturligtvis inte gör min uppgift mindre viktig.
Vad kan vara viktigare än att vara ett instrument för livets melodi?
Så ofta ser människor budbäraren som viktigare än budskapet. Det finns människor som spenderar ett helt liv på att försöka reda ut vem som skrivit en klassisk skrift, i stället för att ta till sig budskapet och leva ut det.
Budbärare kommer och går, men det finns budskap som lever vidare från tid till tid.
Och vad är budskapet? Att vi ska leva här och nu, att vi ska ta vara på livet, att varenda en av oss är fullkomligt unik, att vi ska vara medvetna om att det bara finns ett och att livet är en enda stor händelse där vi alla är medverkande.
I bokens inledning står att livet alltid pratar med oss, och att vi behöver lära oss att lyssna. Där finns svaren.
Det hjälper om man slappnar av, och inte tar allting alltför allvarligt. Då kommer svaren lättare till oss.
Budskapet i sig är inte nytt, men det förnyas med var och en som för fram det.
Jag är rik. Ett par dagar med bokrelease och mässa har gett många möten, trevliga pratstunder och liv och rörelse. Det har varit händelserikt helt enkelt. Därav rikedomen.
Och så en del spänning också. Boken är utgiven med hjälp av Vulkanmedia i Sverige, och tryckt i Riga i Lettland. För att få den till bokreleasen på fredag hade jag beställt en del böcker med expressfrakt, och numera kan man följa pakets resor via nätet.
Så när senaste noteringen för paketet var i Leipzig i Tyskland kl. 4.19 på fredag morgon såg det lite halvmörkt ut.
Men sedan gick det snabbare:
Helsingfors 07.53
Tammerfors 11.17
Vasa strax efter kl. 14.
Då sken solen.
Det var samtidigt som bokreleasen började i Närpes, men mor hade lagt iväg till Vasa för att vara på plats och möta och hämta paketet. Böckerna hann alltså inte till bokreleasens början utan kom halvvägs, men det blev ändå riktigt lyckat. För vi fick i stället umgås och diskutera lite längre med besökarna.
Det behöver vara en del spänning också, det livar upp och håller en alert.
På lördagen fortsatte det sedan med vårmässa i Mittistan-huset, med en hel del besökare.
Var inne på att uppdatera bloggen både efter fredagens bokrelease och lördagens mässa, men det blev i stället att slappna av och dra andan. Det finns en tid för att varva ner, och en tid för att uppdatera.
Det här är två händelser som passerat så de försvinner ju ingenstans även om uppdateringen sker lite senare.
Tack till alla som besökte bokreleasen, till alla som kom förbi på mässan, till alla som köpte boken eller bara visade intresse, till alla som gillat och delat på facebook, till Björn på Vulkanmedia som hjälpte till att få böckerna till veckoslutet, och alla andra som på olika sätt bidragit.
Och ett speciellt stort TACK till Marita och Hasse på När-Bok för samarbetet och mor Elsi som hämtade böckerna.
Några bilder från bokreleasen.
Och från mässan.
Kommer i dag att finnas på mässan Möt våren Mittistan med boken DET BARA HÄNDER – En vandrares dagbok i levnadskonst och lekfullhet.
I dag är det dags:
Välkommen på bokrelease!
Nu finns FramStegen också i bokform.
På fredag släpps boken DET BARA HÄNDER – EN ENSAM VANDRARES DAGBOK I LEVNADSKONST OCH LEKFULLHET med texter från bloggen.
Plats: När-Bok i Närpes
Tid: fredag 8 april 2016 kl. 14-17
Från baksidan på boken:
Så mycket här i livet bara händer.
”Vi föddes en dag till den här världen, vi andas i varje stund och kroppen sköter sina funktioner, utan att vi behöver göra någonting. Dag och natt avlöser varandra, liksom årstiderna och vädret växlar, allt sker helt av sig självt. Solen skiner, månen reflekterar, planeterna snurrar och universum expanderar, allt utan vårt ingripande. Och en dag kommer vi att dö, utan att vi behöver anstränga oss det minsta för att det ska ske.”
Det bara händer är en samling texter från bloggen FramStegen.net, texter som bara kommer till författaren någonstans ifrån. Kanske från livets källa. De är betraktelser av verkligheten, ofta tidlösa, födda i nuet. Texterna är ”illustrerade” med visdomsord i form av citat.
I morgon är det bokrelease, och alla är välkomna. Men det är i morgon, och i dag är det i dag och i dag föddes denna text:
Himmel och helvete är inga platser långt borta, och som vi når i någon avlägsen framtid. De är här och nu, i den här stunden. De är vår upplevelse av livet.
Himmel och helvete finns i vårt inre, men de tar sig uttryck i det yttre.
Den synliga värld vi lever i dessa dagar, den värld vi möter i media och nyheter, en värld byggd på ambitioner, karriärklättring, uppdelning i nationer, i politiska och religiösa grupperingar, i vi och de, en värld byggd på kamp och konkurrens, där allt kretsar kring makt och pengar.
Vad kan det vara annat än helvetet självt? Vi befinner oss alla i olika grader av det här helvetet, en del djupare ner, andra inte fullt så djupt.
Jag kan inte säga att jag skulle ha sett en enda verkligt lycklig människa i den här världen. Förutom möjligen barn under de första levnadsåren, innan de lotsas in i Systemets tänkande.
Men det finns också en annan värld, en mera osynlig värld, en värld som är baserad på gemenskap, förståelse, acceptans, en värld byggd på samhörighet och samarbete och där kärlek, medkänsla och medvetenhet är det centrala.
Det är en värld som finns här och nu, men i en annan dimension än den synliga världen. Det är en värld som inte är lika påträngande, inte lika högljudd och inte skapar lika mycket spänningar och konflikter som den synliga världen. Ändå är den högst verklig, och fullt sebar om vi bara öppnar våra ögon för den.
Om vi ser skalan med himmel och helvete som hög och låg, kan vi säga att den här världen är på en högre nivå. Vi kan kalla den himmelen, eller paradiset. Vi befinner oss alla också i olika grader av himmelriket, en del högre upp, andra inte fullt så högt.
Ifall vi någon gång upplever verklig lycka, om än bara för ett ögonblick, är vi i den högre världen.
Den naturliga utvecklingen är att människan är på väg framåt och uppåt, och det finns tydliga tecken på att mänskligheten som helhet är på väg mot en högre värld. Människor blir allt mer medvetna om det ohållbara med det synliga liv vi lever i dag, och känner att det finns ett högre liv.
Och det finns det. Jag har inte nått särskilt högt, men jag har sett glimtar av det högre och vet att det existerar.
Vägen uppåt går genom vårt inre, genom var och en av oss. Vi är skapade som individer, och det är som individer vi upplever himmel och helvete.
Himmelen och helvetet är aldrig längre borta än den här stunden. Ju mera fångade vi är i världens garn desto närmare helvetet är vi, och ju mera medvetna och närvarande i livet vi är desto närmare himmelriket är vi.
Välkommen på bokrelease!
Nu finns FramStegen också i bokform.
På fredag släpps boken DET BARA HÄNDER – EN ENSAM VANDRARES DAGBOK I LEVNADSKONST OCH LEKFULLHET med texter från bloggen.
Plats: När-Bok i Närpes
Tid: fredag 8 april 2016 kl. 14-17
Från baksidan på boken:
Så mycket här i livet bara händer.
”Vi föddes en dag till den här världen, vi andas i varje stund och kroppen sköter sina funktioner, utan att vi behöver göra någonting. Dag och natt avlöser varandra, liksom årstiderna och vädret växlar, allt sker helt av sig självt. Solen skiner, månen reflekterar, planeterna snurrar och universum expanderar, allt utan vårt ingripande. Och en dag kommer vi att dö, utan att vi behöver anstränga oss det minsta för att det ska ske.”
Det bara händer är en samling texter från bloggen FramStegen.net, texter som bara kommer till författaren någonstans ifrån. Kanske från livets källa. De är betraktelser av verkligheten, ofta tidlösa, födda i nuet. Texterna är ”illustrerade” med visdomsord i form av citat.
Människor har ibland svårt att förstå varför andra människor säger eller agerar som de gör, men det är egentligen inte så svårt att förstå.
Det vill säga om vi inser att varje människa ser på världen, i både stort och smått, på sitt helt egna sätt.
Varenda människa har sina egna ögon genom vilken hon ser på världen, och då talar jag inte om de fysiska ögonen utan om de inre ögonen.
De fysiska ögonen är enbart fönster, genom vilka vi tar in den yttre världen men själva seendet och tolkandet av intrycken sker med de inre ögonen.
Hur vi som enskilda individer ser på världen beror på en mängd olika faktorer, vår bakgrund, våra erfarenheter, vår självkännedom och så vidare.
Om vi förstår det kan vi också bättre förstå varför människor säger och agerar som de gör.
Vi kan aldrig krypa under en annan människas skinn och se världen med hennes ögon, men vi kan lära oss att se världen och allt i den ur olika perspektiv.
Då kan vi se att det inte finns någonting i den här världen som är helt ensidigt, till och med en vägg har två sidor, och allt kan ses, om inte ur ett oändligt antal, så i alla fall ur en mängd olika perspektiv.
När vi lär oss att se saker och ting ur olika perspektiv ger det inte bara en bättre förståelse för andra människor och oss själva, det öppnar också upp helt nya världar för oss.
Några minuter ute i kvällsskymningen.
Fågelsång.
I flera stämmor.
En människa är borta
och plötsligt är det som om vi skulle vakna upp och inse;
hoppsan, nu finns inte den här människan bland oss längre.
Den här människan som vi tagit så för givet.
Och jag som hade så mycket osagt.
Säg det du har att säga, ge ditt budskap medan människan ännu finns här, skriver Frank Herbert Sweet i dikten Innan det är för sent.
Om du har ett ömsint budskap
eller ett kärleksfullt ord att säga
vänta inte tills du glömt det
utan viska det i dag.
Det ömsinta ordet outtalat
brevet som aldrig sändes
de sedan länge glömda budskapen
rikedomen av oanvänd kärlek.
Av dessa brister en del hjärtan
På dessa väntar några älskade
så visa dem att du bryr dig om dem
innan det är för sent.
Vad är det för vits att komma med blommor och vänliga ord efter att en människa är borta?
Åt vem ger vi blommorna och de vänliga orden? Åt vårt dåliga samvete?
För människan vi säger att vi ger dem åt finns inte här längre.
Ge en människa blommor, vänliga ord, ett brev, ett leende, uppmärksamhet, uppskattning medan hon lever.
Medan det ännu finns tid.
Ena dagen humor.
Nästa dag liv och död.
Så konstigt det kan bli.
Fast egentligen inte.
Humor handlar om liv och död. Ett gott skratt sägs förlänga livet, och ett gott skratt kan lösa upp de flesta konflikter, vilka annars kunde fortgå i flera år och göra att människor åldras i förtid.
Och även om det inte skulle vara så att ett gott skratt förlänger livet har den som levt ett liv med humor och skratt i alla fall haft roligare än den som levt av allvar allena.
Många människor verkar ta livet till och med mera allvarligt än döden, och då blir livet mera som en död än som ett liv. Ibland behövs det att man möter döden för att förstå att man har ett liv att leva.
Det bästa är kanske att bemöta både livet och döden med ett sinne för humor, och en avslappnad inställning.
Båda är trots allt ofrånkomliga i vår tillvaro.
Det är inte alls konstigt, utan fullkomligt naturligt.
Hur vidsträckt din kunskap än är, om du behåller ditt ego förblir du i okunskap.
– Mooji
Visdom är inget vi kan läsa oss till. Det är något vi föds med och som slår ut i blom beroende på hur medvetna och närvarande vi är i livet.
Visdomens hav är stort och oändligt, omfattar hela existensen.
Ändå är visdom inget stort och krångligt, utan snarare litet och enkelt. Det är att vara uppmärksam i vardagen och verkligheten.
Vi befinner oss alla, hela tiden, i visdomens hav. Frågan är bara om vi är medvetna om det eller inte. Livet pågår ständigt både omkring oss och inne i oss.
De citat som finns på den här bloggen är inte slumpmässigt valda, utan de är sådana citat som överensstämmer med min egen upplevelse av livet.
Och de egna texterna föds ur eller inspireras av just den upplevelsen det innebär att leva i visdomens hav.
Pure Line theme by Theme4Press • Powered by WordPress FramStegen Levnadskonst och lekfullhet