Dagen efter-sjukan har väl de flesta kännedom om.
Ifall man själv lyckats undvika den känner man ändå säkert någon som varit drabbad av den.
Men hur många känner till morgondagssjukan?
Kanske inte så många, trots att sannolikt fler är drabbade av den än av dagen efter-sjukan.
Det vill säga den sjukdom som gör att vi tror att morgondagen kommer att vara bättre än den här dagen.
Jag har skrivit en hel del om nuet och vikten av att ta vara på den här dagen, men även jag lever med morgondagssjukan.
Jag vet inte hur länge jag levt med den här sjukdomen, för det är en sjukdom, men det handlar om många, många år.
Det här slog mig alldeles tydligt och klart häromdagen.
Det var då insikten om att jag levt i tron att morgondagen kommer att vara bättre än den här dagen kom till mig med full kraft, och jag insåg hur falskt det här är.
Det är klart att dagarna varierar, en dag är jag på bättre humör och en annan på sämre humör, men tillvaron som helhet förändras inte.
I det stora hela är den här dagen som är gårdagens morgondag inte bättre än den dag som var i går, och om ingenting förändras kommer morgondagen, som är nästa i dag inte att vara bättre än den här dagen som är.
Det enda som verkligen kan göra morgondagen bättre än den här dagen är en förändrad inställning till den här dagen som är just nu.
Morgondagen är inget annat än en tanke, en fantasi, och vi kan inte tänka på morgondagen ur något annat perspektiv än det förflutna. Det är det enda vi känner till. Så lever vi den här dagen med tankar på morgondagen, tankar som baseras på gårdagen, och varje dag blir mer eller mindre lik en annan.
Att bli fri från morgondagssjukan har ingenting med morgondagen att göra. Det går inte att tro att förändringen ska ske i morgon, den sker antingen i dag eller aldrig. Det handlar helt och hållet om den här dagen som är just nu.
Därför att det är den enda dag som existerar.
Precis så enkel är verkligheten, men vi har lyckats krångla till det så att vi inte vet vad som är vad.
Tron på en bättre morgondag är ingenting annat än en tro, och förr eller senare måste vi vakna upp till insikten om att den här tron bara är att lura oss själva.
Morgondagen blir inte bättre om vi inte först gör den här dagen bättre, därför att den här stunden som är just nu är den enda tid vi har, och det här är den enda tid vi kan leva i, och den enda tid som förändring och förnyelse kan ske.
Det är medvetenheten om den här dagens betydelse som är medicinen mot morgondagssjukan.