Jag vet inte hur gammalt universum och den galax vi själva befinner oss i är, men forskare uppskattar att de är flera miljarder år gamla.
Det spelar heller ingen större roll för vårt dagliga liv. Det som däremot spelar en stor roll, och som vi kan iaktta när vi studerar allt ifrån det stora till det lilla är med vilken balans allt fungerar.
Hela universum är i en perfekt balans, alla planeterna i vårt solsystem, inklusive Jorden, snurrar runt solen i full balans, naturen omkring oss har en förmåga till självbalans.
Det är klart, ibland sker det saker och ting, som en storm i naturen, men inga stormar varar för evigt utan snart återgår allt i balans.
Allt det här möjliggörs av en balanserande kraft. Hur skulle det annars vara möjligt?
Den enda varelse som verkar leva i ständig obalans är människan. Inte nog med att vi lever i obalans med den här stunden som är, utan vi tillåter dessutom stormar som uppstår inom oss att pågå i åratal.
Människans naturliga tillstånd är att leva i balans och harmoni med naturen, med universum, med livet. Självfallet uppstår det stormar inom oss, men dessa är menade att vara tillfälliga utbrott för att frigöra överflödig energi, inte att ta över hela vårt liv.
Den balanserande kraften finns där även för oss, och vi kan antingen leva i kontakt med den eller i okontakt med den. Vi är veterligen de enda som har den möjligheten. Allt annat lever i ständig kontakt med kraften. Det är inte så att kraften i sig själv skapar balans, utan den är balans och det gäller för oss att hitta densamma balansen inom oss.
Vill vi leva i kontakt med kraften behöver vi veta hur den fungerar, och inse var vårt centrum är. För vi kan inte skapa jämvikt om vi sätter tyngden på en av ändarna. Obalansen kommer av att vi sätter nästan all vår tyngd i huvudet i dag, och vi behöver flytta den tyngdpunkten till magen.
Det är i magen som människans balans sitter (ja, kanske inte balanssinnet men hela vårt varandes balans), den är centrum för vår kropp, och det är dit andningen går och svänger, när vi andas in och sedan ut, det vill säga ifall vi andas på djupet och inte endast ytligt.
I vissa delar av världen är det helt naturligt att människans tänkande sker via magen, inte via huvudet.
Sakta men säkert börjar den insikten komma tillbaka här också, att magkänslan är en stabilare och säkrare vägvisare än hjärnan och tankarna.
Det är också känt i idrottskretsar att magmusklerna är de som stabiliserar upp hela kroppen.
Genom att flytta tyngdpunkten i vårt varande från huvudet till magen kommer vi att få en mycket bättre kontakt med den balanserande kraften.
Nu när det är vår och vi är mera utomhus kan vi göra ett enkelt experiment. I stället för att bara ta in naturen genom sinnena kan vi prova att uppleva den med hela vårt varande. Släpp allt vad tid och rum heter och bara känn samhörigheten med allt det som är i naturen och bortom den ut i rymden, och upptäck den balans som finns i den känslan.
Kommentera