Det officiella narrativet nämndes i citatet i förra texten.
Det har blivit ett populärt begrepp; det officiella narrativet
…eller den officiella berättelsen för att översätta det till mera vardagligt tal.
Narrativet är ändå på sätt och vis ett mera träffande begrepp
…om vi tänker på att narras.
För det är ju vad det handlar om.
Den offentliga berättelsen, det offentliga perspektivet av hur saker och ting är, den offentliga versionen av historien.
Allt är ett narrativ
…byggt på narrande.
Och vem är det som narras?
Jo, narrar. Och vad är en narr?
En form av clown.
Så alltihopa är ett clowneri.
Och det här är inget nytt. Så här skrev Blaise Pascal år 1670;
Sanningen är så obskyr dessa tider, och falskheten så etablerad, att om vi inte älskar sanningen kan vi inte känna den.
Så var det då, så är det i dag.
Vi måste älska sanningen för att se den, och framförallt, vi måste våga älska för att kunna se sanningen.
För sanningen är kärlek, inte romantisk kärlek, utan kärlek sprungen ur det äkta och ärliga.
Vem vågar älska i dag? Vem vågar stå upp mot falskheten och visa sin kärlek till det äkta och ärliga?
Vem vågar sanningen?
För när sanningen är borta dansar narrarna på bordet.
De moderna narrarna vill säga, de som avsiktligt narras för att luras, inte de klassiska narrarna vilka stod för det äkta.
Det sägs att i forna tider hade kungen ofta en narr vid sitt hov. Det här var människor som bara rakt ut uttryckte vad de uppfattade och såg och därmed sågs som lite tokiga, och de fungerade som en motvikt till de lärda som gjorde allt för att blidka kungen.
Vem vågar vara token som ser saker och ting på ett annat sätt, och som vågar säga som det är, utan en tanke på att blidka någon?
Den människan är närmare sanningen än de flesta, för sanningen finns inte i det kloka och logiska, den finns snarare i det tokiga.
Den kan aldrig hittas i det narrande officiella narrativet, den kan bara hittas i livet självt, genom det äkta och ärliga.
Så släpp alla narrativ, de är alla mer eller mindre påhittade historier, och våga kliv upp på bordet med sanningen i hjärtat, för inget skrämmer de dansande narrande clownerna mera än människor som är tokiga nog att stå upp som sig själva.
Våga vara en äkta narr, dessa uppfattades som ett hot av de lärda som själva ville verka viktiga i kungens ögon, men en vis kung såg den äkta narren som en av de mest respektabla i sitt hov. Inte respekterad för sin klokhet, utan för sin äkthet.
Den som lever i äkthet och ärlighet kommer att se ut som ett tok där falskheten råder, men är den mest respektabla i sanningens rike.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar i äkthet och ärlighet.