Ifall det händelsevis finns någon som tror att vi efter viruset går tillbaka till den gamla världen, glöm det!
Redan under ”normala” omständigheter förändras världen dag för dag, den är aldrig likadan i dag som den var i går. Den förändras alltid, även om förändringarna vanligen är så små att vi inte noterar dem.
Jag brukar sällan spekulera om framtiden, därför att den inte ligger i våra egna händer. Se bara på dagens situation med ett virus som fått människan att stänga ner mer eller mindre hela sin värld. Vem hade kunnat ana det när vi firade in det här året för bara en kort tid sedan?
Det här är heller ingen spekulation, bara lite iakttagelser.
I virusets fotspår har människan sått fröet till massarbetslöshet. Vad händer då det börjar gro? Fortsätter man att låta ekonomin sjunka fritt kommer det här fröet att växa till en planta, och slå ut i blom. Och det kan gå snabbt.
Vad händer då hundratusentals människors ekonomi blir allt mer ansträngd? Vad händer ifall hundratusentals människor inte har råd med mat för dagen?
Det finns då två vägar att välja, den hårda vägen eller den mjuka vägen. Den hårda vägen riskerar leda till social oro, med uppror och upplopp. När en människas eget liv står på spel kan hon ta till medel som vi inte ens vill fantisera om.
Den mjuka vägen kan leda till något bättre, den kan leda till en ny form av ekonomi. Det är dessutom något som är alldeles nödvändigt. Vårt nuvarande ekonomiska system håller på att ta kål på både oss själva och den övriga naturen.
Regeringar och riksbanker har redan beslutat om mångmiljardbelopp i stöd till företag, vilket naturligtvis kan dämpa det ekonomiska fallet något, men frågan är om man är beredda att göra detsamma för privatpersoner.
Pengar är inget problem, sådana finns eller kan skapas så att alla kan få tillräckligt för ett drägligt liv.
Det är inte arbete i sig som skapar pengar, utan det är det bankväsendet som gör. Arbete är snarare ett sätt att fördela dessa pengar. Jo, visst skapas det på sätt och vis pengar även via arbete, men inte ”riktiga” pengar.
Framförallt är arbetet som det fungerar i dag ett sätt att förslava och styra människor. En av grundtankarna är att människan behöver piska snarare än morot för att utföra saker och ting, men det är inget annat än en föreställning.
Vi har aldrig provat ett system där själva utgångspunkten är att människor utför sådant som faller dem naturligt, och sådant som faktiskt behöver göras.
Det att det är fullt möjligt att ge alla människor en tillräcklig ekonomisk grund betyder inte att alla ska ha det lika, bara att man ska ha en grund att stå på. Det är inte en fråga om jämlikhet, utan det är helt enkelt sund ekonomi och helt vanlig medmänsklighet.
Det är för övrigt inte i jämlikheten vår mänsklighet ligger, utan i unikheten.
Rimligt eller orimligt, fantasi eller verklighet. Allt det här beror på val som till största delen ligger utanför vår kontroll (och det är ju dessutom mycket möjligt att virusspridningen minskar och människan lugnar ner sig).
Bättre då att fokusera på det vi faktiskt har makten över och kan göra något åt, som vårt eget liv.
Vi kan faktiskt påverka världen, därför att vi alla lever i vår egen värld. Oavsett vad som händer omkring oss utspelas det i vårt inre. Hur vi ser på det som sker, hur vi låter oss påverkas av det, hur vi eventuellt reagerar och agerar på det är allt beroende av oss själva.
Det betyder att vi själva skapar den värld vi lever i. Vi har inte makt över allt som händer omkring oss, men vi har all makt över hur vi uppfattar det som sker och vad vi låter det göra med oss.
För att kunna utöva den makten måste vi ändå först bli medvetna om att det är så det fungerar.
Det är bara det att vi har byggt våra världar på lös grund, på tankar och föreställningar snarare än på verkligheten. Det betyder att det inte behövs mycket för att våra världar ska rasa samman. Det behövs ofta inte ens en storm, det räcker med en vindpust.
Vi måste lära oss att komma hem till oss själva, och inse att det är här vår värld och hela vårt liv formas och omformas. Dag för dag, och stund för stund.
Vi kan aldrig leva mera än en dag åt gången, och just nu är det den här dagen. En självklarhet kan tyckas, men kanske så självklart att vi tar det för givet och inte ser det.
Det är i den här insikten världen verkligen tar en ny form, och det här är den verkligt mjuka vägen.
Mjukhet är inte svaghet, mjukhet är det som kräver den största styrkan och det största modet.