Ingen har frågat, men å andra sidan har jag inte heller sagt någonting.
Om vadå?
Den kompis jag hade med mig under förra vandringen;
Nalle Puh.
Han blev kvar på bordet den här gången då jag gav mig av.
Det var kanske menat att vara så.
När jag kom tillbaka hade han förflyttat sig till soffan. Satt och väntade.
Om det kommer en dag då vi inte kan vara tillsammans, håll mig i ditt hjärta, och jag kommer att stanna där för alltid.
Där var han ändå med, i hjärtat.
Nu är vi tillsammans igen.