Vandringen längs vägarna är över.
Det betyder ändå inte att resan är över, den kanske svåraste etappen återstår.
Återvändandet. Som det visade sig bli.
När jag gav mig iväg var jag inte säker på att jag skulle återvända. Nu blit det så och återresan är på gång, just nu i väntan på en båt i Stockholm.
Att vandra har haft sina utmaningar, men det är också en utmaning att återvända.
Återvända till en i och för sig känd miljö, men ändå med nya förutsättningar.
Livet efter vandringen. Och att ta itu med att sammanställa och skapa något av dagar och nätter på resa.
Det blir den kanske svåraste etappen av alla.
Å andra sidan finns det inget annat att göra än att ta en dag och en stund i taget. Så ur den synvinkeln är det bara att återvända och påbörja nästa etapp.
På ett sätt är det ett återvändande, men samtidigt är det nytt för vi kan aldrig återvända till det som varit. Det finns inte längre.
Det enda vi kan göra är att möta och förhålla oss till det nya som finns överallt, oberoende av var vi befinner oss.
Återvändandet är på gång, men hur långvarigt det blir är skrivet i stjärnorna.
Det kan bli kortvarigt. Vi får se. Världen drar fortfarande.