(Det är fortfarande strul med uppladdning av bilder till bloggen. Vet inte vad det beror på, men jag lägger upp en del bilder på facebook så länge och även ni som inte har konto där torde kunna se dem)
Det är cirka en vecka kvar av vandringen.
Har tänkt att jag kanske borde stanna kvar och fira då den är klar.
Men i dag slog mig tanken; varför inte i stället göra den sista veckan till ett firande?
Börjandes från nu, strunt samma sedan om det blir sex, sju eller åtta dagar. Det gör detsamma.
Fira vill jag göra med dig, oavsett om du följt hela vandringen, tittat in nu och då eller bara råkar halka in på den här och nu.
Men du är där och jag är här, hur kan vi fira tillsammans? Jo i anden.
Vill du vara med och fira, ta en vecka med att slappna av, njuta och ha kul. Det är något vi kan göra oavsett vad vi håller på med. Det är en fråga om inställning.
Jag vet att det inte är så lätt, för vi är inte vana att leva så. Men försök kom ihåg den kommande veckan som en vecka av avslappning, njutande och att ha kul. Och veckan börjar i dag onsdag.
Så möts vi och firar i den stämningen, även om vi fysiskt befinner oss på olika platser.
Det här inlägget blev något helt annat än den tanke som legat och grott under dagen, om dimma, småregn och snålblåst.
Det har varit den praktiska verkligheten i dag (och de nya handskarna känns som resans bästa investering), men strunt i det.
Det är bara en veckas vandring kvar, en vecka av firande.
Jag börjar här i Triacastela, du börjar där du är.
Vi möts i anden.