Många verkar leva i tron att tänkandet är människans största tillgång.
När det i själva verket är människans största hinder.
I alla fall när vi låter tankarna styra oss i stället för att det är vi som styr tankarna.
Det finns inget effektivare hinder för oss människor att göra och genomföra saker och ting än våra egna tankar och funderingar.
De som gör att vi ser allt som ligger i vägen och allt som eventuellt kan hända. Av vilket det mesta är rena undanflykter och fantasier.
Vi behöver våga gå bortom funderingarna och föreställningarna.
Som med vandringen; hade jag låtit funderingarna styra hade jag inte varit här där jag är i dag.
Först att överhuvudtaget komma iväg, sedan att ta steget in på varje nytt område. Finland och Sverige är ganska kända områden, men att ta stegen in i Danmark och senare Tyskland kändes osäkert, även om jag vandrat där förut.
Samtidigt var det inget annat att göra än att ta stegen och gå in i det nya, för att vända om var inget allvarligt alternativ.
En liten kris uppstod vid inträdet i Frankrike, och beslutet att ändra riktning.
Där höll funderingarna på att ta överhanden, men efter att förändringen var genomförd var det bara att köra på.
Fast ändå inte helt, för ju längre vandringen framskridit desto mera har tankarna och funderingarna gått till slutet av den.
Det är också en fara, för om tankarna finns på slutet missar jag det som är här och nu.
Och här och nu är fortfarande mitt i vandringsäventyret.
Det kommer en tid efter det också, men jag kan inte leva i den tiden nu. Nu kan jag bara leva i den tid som är.
Varje tid tar hand om sig själv om vi bara har tillit, och inte funderar för mycket.
För det mesta är vi så upptagna av våra funderingar att vi inte ser det som livet erbjuder oss i varje stund.
Vi behöver lära oss att fundera mindre och våga mera.
Tillit
Lita till
Denna svåra konst
Som kräver att vi släpper kontrollen
Den kontroll vi ändå inte har
Annat än i vår fantasi
Och vågar
Slappna av
Låta livet leda oss
Steg för steg, stund för stund
Även om jag skriver om vandringen och mig här handlar det här inte om mig, utan om ett större fenomen. Varenda människas situation är olik och vi ska inte jämföra oss med andra, utan utgå från oss själva.
I dag har livet lett mig på vandring från Villares de Orbigo till Rabinal del Camino.k
I kylig snålblåst och cirka 10 grader.