Det här med att göra ingenting.
Ur förra texten;
Vi har tappat förmågan att kunna sätta oss ner och bara vara, eller att gå ut och promenera, utan mål och mening, bara därför att.
Gå ut i naturen, utan mål och mening. Den gör en aldrig besviken.
Naturen bjuder alltid på någonting utan att vi behöver be den om det, om vi umgås med den på ett avslappnat sätt och med ögonen öppna.
Ifall vi inte på annat sätt kan finna den skapelsens källa som finns inom oss kan vi gå ut i naturen och låta den leda oss dit.
Som det heter i ett klassiskt Nalle Puh citat;
Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.
Även om naturen inte leder oss hela vägen till källan ger den oss i alla fall ett större lugn och en djupare stillhet.
Den är en plats för det gränslösa och det tidlösa. För det naturliga ingenting.