Enkelhet, tålamod och medkänsla, lyfte Lao Tzu på sin tid fram som våra största skatter;
Enkelhet, tålamod, medkänsla. De här tre är dina största skatter. Enkel i handlingar och tankar återvänder du till varandets källa. Tålmodig med både vänner och fiender är du i samklang med hur saker och ting är. Medkännande gentemot dig själv försonas du med alla varelser i världen.
Han levde för kanske sisådär 2500 år sedan, men det han uttryckte då är lika sant ännu i dag.
Livet i sig självt är inte krångligare i dag än det var för tusen eller tiotusen år sedan
…utan det är vi själva som krånglat till saker och ting.
Märkligt nog är det så att ju fler verktyg vi skapar för att underlätta livet desto krångligare verkar det bli
…och ju mera vi uppfinner för att spara tid desto mindre tid verkar vi få.
Vi är ständigt på jakt, ständigt på språng
…någon placerar en knippe morötter i form av månadslön eller annan inkomst, i form av status och i form av känslan av att passa in och så vidare, framför våra ögon och så springer vi runt i ekorrhjulet
…och eftersom alla andra också gör det tror vi att det är det normala.
Nej, det är varken normalt eller naturligt
…för att låna ett annat citat av samma man, ett citat jag använt också tidigare men som aldrig blir gammalt;
Naturen har inte bråttom, ändå fullbordas allt.
Vi har inget tålamod i dag, och det gäller mig också, och inser inte att allt i livet har sin egen rytm
…jo, vi kan forcera fram saker och ting, men då blir det halvfärdigt och konstgjort
…det är som att äta en omogen frukt, det är svårtuggat och smakar bittert, och kan till och med vara giftigt.
Så mycket av det som produceras i dag framställs inte för att uppfylla våra mänskliga behov, utan att för att uppfylla ekonomiska och maktmässiga behov
…och det gäller inte bara produkter, utan hela livsstilen.
När saker och ting får mogna fram i sin naturliga takt smakar de sött, uppfyller våra behov och ger näring.
Däri ligger också det här med att vara medkännande mot sig själv, att mogna inifrån
…att stanna upp och fråga sig; vad det är jag jagar, vad det är jag söker
…att kunna sätta sig ner och bara vara, utan stimulans från någon skärm, utan att låta sig dras med av tankarna, vart de än vill ta en och utan att somna.
Det är den största konsten.
Att krångla till saker och ting är inte svårt, att ständigt sysselsätta sig med någonting är inte svårt
…hela omvärlden hjälper en med det.
Den verkliga levnadskonsten finns i enkelhet, tålamod och medkänsla
…och dessa kan vi inte finna någonstans i världen, för de är inneboende i oss själva.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar från krånglighetens värld, men med inslag av enkelhet, tålamod och medkänsla, och egentligen med dessa som grund för alltihopa.