Egentligen vill jag bara njuta av livet.
Är det inte det vi är här för? Att ta tillvara livets goda. Är det inte det vi söker i allt vårt görande? Ett liv i välmående.
Men vi gör allt så svårt. Vi tror att vi måste ta oss någonstans, bli någonting, sträva efter det ena och det andra.
I allt det här konkurrerar vi med och klättrar över varandra, slåss och håller på, skadar och dödar både varandra, vår livsmiljö naturen och oss själva.
Vi ser inte att allt redan finns här. Livet är inte på väg någonstans. Det bara är, i en ständig lekfull omvandling.
Det finns inget att uppnå, det finns bara allt att uppleva. Och det kan vi bara göra här och nu, för det är bara här och nu som livet finns.
Det högsta i livet är inget att uppnå, det är något att upptäcka. Det är alltid närvarande, det är bara vi som inte är medvetna om det, därför att vi går omkring med flera lager av slöjor över våra ögon.
Livet finns till för att upptäckas, utforskas och inte minst avnjutas ett ögonblick i sänder. Och det i gemenskap med varandra, naturen och hela universum.
I all sin enkelhet är det allt.
Kommentera