Förenkla handlade förra texten om. Det är helt annat än vad det mesta i vår värld går ut på i dag, där mycket blir mera komplext.
Yogamästaren och författaren Sadhguru är inne på det här med komplexiteten och hur specialiserade saker och ting är i dag. Han tar ett exempel från då han spelade fotboll och skadade ett knä. Ja, till och med yogamästare verkar spela fotboll.
Hur som helst träffade han på ett möte en tid senare en läkare som påstod sig kunna hjälpa honom, för han var knäläkare.
Va? Du måste mena ortoped
svarade Sadhguru. Varvid läkaren replikerade:
Nej, jag är knäläkare.
Han ägnade sina dagar åt att operera knän.
Vilket knä är du specialist på – vänster eller höger
frågade då Sadhguru, som uppenbarligen ansåg att det här med specialisering börjat gå för långt.
Och han säger vidare:
Om du för 30 år sedan ville göra en hälsogranskning fanns det en allmänläkare du kunde gå till. I dag ska du gå till sex-sju läkare för det finns olika läkare för olika delar av kroppen. Om 50 år kanske du behöver 100 läkare, därför att om du studerar till och med ditt lillfinger noggrant skulle du behöva ett helt team av läkare – det är så komplext.
Men om du går bortom en viss punkt och du måste träffa 100 läkare för att granska din hälsa, så när du är färdig med alla dina granskningar kommer du att behöva en begravningsentreprenör – det blir löjligt.
Vi har gjort vår tillvaro så komplex och komplicerad, och vi tror att ju svårare någonting är desto bättre är det. Vi satsar så mycket på teknologi och maskiner, och på att studera och bli experter på alla möjliga små detaljer, och glömmer bort att vi är människor vars viktigaste uppgift är att leva.
Det vi mest av allt utvecklar genom komplexiteten är vårt ego, för vi tror att vi är så duktiga då vi kan lösa svåra problem. Många gånger är det problem som vi själva skapat i jakten på det komplexa.
Alla blir experter på sitt lilla område, och ingen har koll på helheten. För att återknyta till hälsogranskningen, det finns ingen enda liten detalj i människokroppen som inte påverkar hela vårt varande som människor. Så ett problem med lillfingret är inte enbart en fråga om lillfingret, det är en fråga om hela människan.
Det här experttänkandet leder oss bort från livet, därför att varenda liten detalj av livet är en del av den totala helheten, av hela existensen.
Vi behöver lära oss att förenkla och att se helheten. Det är klart att vi kan bli experter också på detaljer, men en verklig expert är den som kan sätta in detaljkunskapen i det hela. Den som fastnar i enbart detaljen blir en nörd, med mycket, mycket begränsad kunskap, och ofta falsk kunskap , därför att om man inte förmår sätta in kunskapen i ett större perspektiv vet man inte om den är sann eller falsk. Den kan vara sann i sin egen lilla kontext, men den behöver inte vara sann i ett större sammanhang.
Och precis som varje liten detalj av människokroppen är en del av hela människan, och varje detalj av livet är en del av hela existensen är varje människa en del av hela mänskligheten och varje människa och varje levande varelse en del av hela livet.
Det finns ingenting som inte är en del av det hela.
För att citera ur gårdagens text;
Livet är inte alls så komplicerat som vi vill framställa det, det är bara det att vi har så många krav och begär och föreställningar som inte står i samklang med livet.
Om vi kan lära oss att uppskatta det vardagliga, det lilla, det verkligt väsentliga, den här dagen och den här stunden blir livet så mycket enklare.
Det här kan verka stå i motsats till att se helheten, men det gör det inte. Därför att verkligen kunna se det vardagliga och det lilla är att kunna se att det ingår i något större, att det inte finns där enbart för sin egen skull.