Var och förirrade mig in på en bar/restaurang modell lite finare i dag.
Har svårt för sådana ställen, där man är smått fina i kanten och trissar upp priserna.
För mig duger det gott med ett döner kebab ställe eller liten bar så här till vardags på resa. Där kan man gå in och vara sig själv.
Och behöver inte låtsas vara finare än man är. Små barer finns här och där längs leden, dock inte i dag.
Inte för att jag går in och spelar det fina spelet på finare ställen heller. I varje fall inte under vandringen. Och det fanns andra vandrare på det här stället också.
Varför det här behovet av att låtsas vara förmer än man är?
Vi är trots allt simpla varelser som människor.
Någon må ha hög utbildning eller vacker titel, men det är bara utsmyckning. Man är inte en bättre människa för det.
Okej, vi har kapacitet att nå högre än andra djur men det är få som lever ut den kapaciteten.
Att verkligen leva ut sin högsta kapacitet är att vara medveten om sin litenhet och enkelhet.
Det här behovet av att vara finare än man är, det är ett försök att dölja sin osäkerhet.
Märkligt förresten att en sådan här text kan gro fram bara av att förirra sig in på ett ställe.
Förirrandet berodde kanske delvis på förvirring efter att ha vandrat i ihållande regn i två och en halv timme.
Det blev nämligen nederbörd i dag, en nederbörd som senare övergick i lätt regn.
En vandrare låter sig dock inte stoppas av lite regn, utan jag hade bestämt mig för St.Chely d’Aubrac i dag och då gick jag dit.
Så här är jag nu och väntar på kvällens middag.
Samtidigt som solen tittar fram.