Finns det något mera uttröttande än ord?
Allt detta evinnerliga snack. Snack, snack, snack.
Det spelar ingen större roll om det är världsligt eller om det är spirituellt
…så många ord
…i en aldrig sinande ström.
De tröttar ut en.
Kom till poängen någon gång.
Varför använda 10 minuter, 20 minuter, en timme på något som kan sägas med några få ord?
Sånt slöseri.
Orden har sin plats som verktyg för kommunikation, men när det blir för många av dem är det inte längre kommunikation, det är bara pladder. Och det finns en gräns hur många ord vi kan ta emot, när vi går över den gränsen blir orden hinder i stället för verktyg.
Det är så lite orden kan förmedla, så lite de kan säga;
…de kan inte förklara verkligheten.
…de kan inte förklara livet.
…de kan inte förklara kärleken.
…de kan inte förklara universum.
…de kan inte förklara Gud.
Det verkliga finns bortom alla ord.
Många människor går på diet och fasta för kroppsligt välmående, men det är minst lika viktigt att gå på fasta från ord, och framförallt från information och nyheter.
Det öppnar upp för verkligt välmående.
Det är när vi släpper orden vi ger utrymme för verkligheten att tala till oss, och ger utrymme för livet att avslöja sina hemligheter för oss.
När vi är överbelamrade med ord finns det inget rum för livet, för oss själva, utan orden tar över vårt liv.
…och vårt liv blir väldigt begränsat, för orden är begränsande, tystnaden är gränslös och evig.
Det är tystnaden som låter oss andas, som låter oss vila, som låter oss se saker och ting som de är, som ger oss visdom och insikter, som låter oss ta en distans till alla ord.
När vi har en distans till orden och ger utrymme för tystnaden, kan vi bättre hantera alla ord vi ofrånkomligen möts av, och alla ord vi själva uttrycker.
Ju mera turbulent omgivningen är desto viktigare är tystnaden, tystnaden som grund för vad vi säger och hur vi agerar.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för både ordrika och ordlösa delningar från världen.