Det kom en liten påminnelse om vår mänskliga förgänglighet, en tidlös, evig sanning, uttryckt av Kuei-Shan, som för länge sedan är borta.
Obeständighet, åldrande och sjukdom gör att människor inte har en bestämd tid.
Man kan vara levande på morgonen, och sedan död på kvällen.
Byta världar på ett ögonblick.
Vi är som vårens frost, som morgonens dagg, plötsligt borta.
Det är kanske en sådan sanning vi inte vill höra. Den stör oss i vårt dagliga, upptagna, liv.
Men det är just sådana sanningar som låter oss upptäcka livet.
När vi tar livet för givet går vi genom dagarna i ett slags slummer, och är inte vakna för livet och allt det som det ger oss.
Om vi lyssnar till sanningar som den ovan kan vi höra dem säga;
Du lever, här och nu, det här är din tid, ta vara på den här dagen, morgondagen vet du inget om.
Och vi kan vakna upp ur vår dagliga slummer och känna tacksamhet för att vi får vara här, just i dag, just nu.
Tack för att jag får vara en del av livet här och nu!
Kommentera