Tårar rullar nerför kinderna.
Människan är en sårbar varelse.
Sårbarheten är en del av den vi är, en del av livet.
Vi bygger murar av känslolöshet och fasader av styrka, och tror att vi kan stänga ute sårbarheten.
Vi kan kanske lura andra, men vi kan inte lura oss själva.
Bakom murarna och fasaderna finns en rädd, osäker och sårbar individ.
Att acceptera sin sårbarhet är att acceptera sig själv, och att acceptera livet.
Det är dessutom en nyckel till frihet, en frihet bortom murar av känslolöshet och fasader av styrka
…en hjärtats frihet, en frihet till både tårar och skratt.