Ibland kan man bli så trött på alla ord
…de är så uttröttande.
Och det är inget konstigt i det, för vi använder ständigt ord för att brottas med varandra, genom uppfattningar, föreställningar, åsikter, tankar, idéer, fantasier, information och kunskap
…ord står ständigt mot ord.
Vad är alla dessa ord?
Jo, de är symboler för att beskriva det ena eller det andra.
De är inte sanningen och de kan på sin höjd ge oss en relativ sanning, för allt världsligt är relativt.
Vi måste lära oss att se bortom orden för att finna vad som är sant, och den förståelsen kan bara komma inifrån oss själva
…utan den förståelsen gör orden oss förvirrade.
Vi kan se det i hur ofta vi virar in falskheten i vackra ord, och låter oss förvillas.
Vackra ord är inte alltid sanna.
Förvisso kan vi också använda ord för att beskriva sådant som kärlek, stillhet, skönhet
…men kärleken kan inte hittas i ordet kärlek
…stillheten kan inte hittas i ordet stillhet
…skönheten kan inte hittas i ordet skönhet.
Allt det verkliga, det sanna och äkta finns bortom orden.
Tänk om vi kunde lära oss att umgås mera i tystnad, i stillhet, i närvaro.
Tänk om vi kunde lära oss att ibland vila bortom orden.
Om vi blev mer bekanta med tystnaden och stillheten skulle vi inte så lätt låta oss förvillas av alla ord.
Det finns en tid och plats för orden också, men grunden finns i tystnaden och stillheten, och ju mera orden är grundade där desto mera sanning bär de.
Det finns en tid och plats när vi måste stå upp och säga ifrån, men om vi låter det komma från en djupare källa har det mera styrka än ytliga ord.
——-
Besök gärna Watcher on the Hill på Telegram, för delningar från en värld full av ord.