Långfredagen.
En dag som kan sägas symbolisera modet att våga leva och dö för sanningen.
För var det inte det som Jesus gjorde?
Han tog till sig människor som stöttes bort av etablissemanget, inte minst barnen, och han vågade överlag gå emot etablissemanget.
Han stod upp för sanningen, och han dog för sanningen.
En modets väg som få följer.
De allra flesta människor, även många av dem som hyllar Jesus, väljer att leva i bekvämlighet och följa etablissemanget, vilket är att leva i rädsla och följa lögner. Det är att vara levande död.
I bekvämligheten finns inget verkligt liv, och etablissemanget har inget intresse av sanningen.
Sanningen är inget vi kan hitta genom någon annan, inte ens genom Jesus. När han säger sig vara vägen, sanningen och livet och att ingen kan nå fadern förutom genom honom talar han inte om sig själv som person. Han talar om den anda, medvetenheten, genom vilken han verkade, och vilken finns hos oss alla.
Vi måste själva ha modet att leva och dö för sanningen, det är enda sättet att nå den. Allt annat är att leva på lögner.
Vi lever i en tid då etablissemangets lögner frodas som aldrig förr.
Påsken som helhet är en tid för att fira sanningens återuppståndelse
…eller det enkla faktum att sanningen är evig, och att hur man än försöker betvinga den och till och med döda den så finns den alltid där för den som söker den.
——-
Besök gärna watcheronthehill.life (även den en blogg som söker sanningen)