Ett konstnärligt äventyr kallas vandringen på kampanjsidan.
Det känns som att det blivit mest fokus på att vandra och på det praktiska, och mindre på det konstnärliga.
Det är klart, vandrandet utgör själva grunden för det här äventyret, men det konstnärliga, skapandet, är också en viktig del.
Att kunna omvandla upplevelserna till konstverk. Visst blir det en del texter och bilder, men de blir mest till i all hast.
Skapande kräver tid och utrymme, och en förmåga att slappna av och kunna se den skönhet som finns omkring oss.
Utrymme finns det förvisso, där ute på vägarna är perspektiven milsvida och jag har hela universum runtomkring mig.
Det handlar mera om att ge sig tid, och kunna slappna av. Vandringen kräver dock att mycket fokus sätts på att hitta vägar och annat praktiskt.
Det praktiska kan i och för sig också göras konstnärligt.
Allt är en fråga om att vara medveten och närvarande.
Livet är en källa som ständigt förnyar sig själv, den sanna förnybara energikällan, vilket betyder att varje stund ger möjlighet till skapande om vi bara är närvarande och uppfattar livets ständigt skiftande nyanser.
Det jag vill komma fram till är att jag kunde sätta lite mera fokus på upplevelser kring vandringen, och kanske minska en del på antalet kilometer per dag.
Å andra sidan är det som jag skrivit tidigare, att jag låter varje dag avgöra hur det blir.
I dag blev det i alla fall en riktig vandringsdag, med drygt 30 kilometer från jugendherberget i Darmstadt till jugendherberget i Heppenheim.
För att nå det sistnämnda, som ligger i en slottsruin, behövde man nästan vara bersbestigare, men utsikten var bedårande.
Mannen som tog emot mig frågade om jag tänkte gå ut till stan i kväll, i sådana fall behövde jag en extra nyckel.
Jag svarade att jag hade bestigit det där berget till fots en gång i dag, och tänkte inte göra det en gång till. Det var trots allt drygt två kilometer.
Så morgondagens vandring börjar med nerförsbacke.
Efter sovmorgon, för på det här stället serveras frukost först från klockan 8.