Det blir en natt till inomhus, nu i Hungen. Lyssnar och känner, och noterar att jag just nu behöver den extra ”vila” det innebär att ha säng och tak över huvudet.
Som jag skrivit tidigare tar jag det dag för dag, och ser hur det känns och vilka möjligheter som finns.
I dag blev det så här.
Det är det fina med att vara på ensamvandring, man är sin egen chef. Men får också själv ”lida” för de misstag man ofrånkomligen gör.
Det är en levnadskonst att kunna ta det som dagen erbjuder, oavsett om det känns tungt eller lätt.
Det har annars varit en lugn och skön vandringsdag sedan jag lämnade pensionatet Seenbach i morse.
Har helt och hållet följt cykelvägarna, vilka mestadels gått längs bilfria vägar, först från Mücke till Laubach och sedan vidare till Hungen. Det blev cirka 25 kilometer.
Är lite trött på google maps så jag beslöt att cykelvägarna fick bestämma rutten i dag, huvudsaken att de gick åt rätt håll.
Ett tag tog jag ändå till mapsen då jag vandrat ganska långt på en skogsväg utan att se någon cykelskylt. Det visade sig då att jag var endast 70 meter från följande väg, som låg efter en liten nerförsbacke och krök.
Träffade på en äldre kvinna och hennes son vid ett café här i Hungen, och vi pratade lite. Kanske tyckte hon jag såg hungrig ut. Hursomhelst gav hon mig den ganska stora bit äppelkaka hon nyss hade handlat.
Så nu får jag hugga in på den.