Det regnade i morse. Ett sådant regn som verkade ihållande.
Därför beslöt jag mig ganska snabbt att det får bli en tågresa i dag.
Regn är inget problem, kein problem, antingen besluter man sig för att vandra i det eller så besluter man sig för en annan lösning.
Det blev en annan lösning i dag, och jag bokade plats på jugendherberget i Karlsruhe och tog tåget dit.
Fick förresten skjuts till tågstationen av ett äldre tyskt par som jag träffade på frukosten, och det blev lite sight seeing i Speyer innan vi hittade dit. Det pågick nämligen i Speyer, liksom i många andra tyska städer, vägarbeten och byggen och en del gator var avstängda.
Kvinnan berättade att de cyklat i de här trakterna för något år sedan, och då regnade det också så mycket att de var tvungna att ta tåget till jugendherberget i Karlsruhe.
Dagens tågresa blev den längsta hittills under vandringen, cirka 40 kilometer.
Var inne på att ta tåget bara en bit och sedan vandra en stund, men så tittade jag ut på regnet och avslog den tanken.
Det är inget problem, kein problem, med tåg någon sträcka heller.
I det långa loppet spelar det ingen större roll.
Det kan kännas lite halvdant när man tar tåget, men sett ur ett större perspektiv, hela resan, är lite tågkörande bara en bagatell.
Redan nu i kväll är det historia, och livet har gått vidare här i stan.
Det är en annan sak om det blir så att tåg eller andra färdmedel blir det huvudsakliga.
Dessutom fick jag genom tågresan en vilodag, och kom en ordentlig bit framåt. Har känts som att jag lite trampat i tjära på sistone.
Det beror delvis på att det varit många tätorter, och sådana tar längre tid.
Passade i dag även på att skaffa en karta över sista delen av Tyskland och inledningen av Frankrike. Där är också Schweiz och blandar sig i lite.
Har inte helt klart för mig var gränserna går, men det kanske visar sig. Å andra sidan är det inget jag bekymrar mig desto mera om.
Den verkliga världen är trots allt gränslös.