Det höll på att bli ett inlägg med enbart kor i dag, för sista biten av dagens vandring gick delvis till och med inne i en hage med dessa djur.
Det finns mycket kor här.
Orsaken till att det inte blir ett helt koinlägg är att flera av bilderna är för dåliga. Jag har bara telefonen som kamera, och även om den kvalitetsmässigt är bra är det nästan omöjligt att se vad man fotograferar då solen lyser på skärmen.
Därför blir det bara ett par kobilder.
Tar i stället ett annat spår då jag i dag gjorde mig av med tältet, främst för att minska på vikten och så verkar det finnas gott om övernattningsmöjligheter här.
Senaste natt var jag ensam i rummet, och det ser ut att kunna bli så även i natt.
Placerade tältet intill en skräptunna, och sa hej då till det. Ingen separationsångest trots att vi spenderat många nätter tillsammans.
Det är ju så att saker och ting är hos oss en vis tid, och vi använder dem men sedan kommer en dag då det är dags att skiljas från dessa.
Det handlar om att kunna släppa taget.
Det kan tyckas bagatellartat då det gäller ett tält, men det finns andra saker som människor binder sig mera känslomässigt till.
Då kan det vara bra att komma ihåg att inget här i världen är beständigt, förr eller senare kommer den dagen då vi måste skiljas från alla våra ting.
Det handlar om att kunna släppa taget. Jag skrev i boken Helt perfekt att jag när som helst skulle kunna stänga dörren och lämna allt. Det är helt sant.
Det här med att kunna släppa taget gäller förresten även våra förhållanden till andra människor.
Det kan låta hårt, men det är helt enkelt ett faktum. Och det behöver inte handla om att döden skiljer oss åt, utan det kan vara helt vardagligt.
Människor förälskar sig i varandra, och finner en gemensam väg men efter en tid märker man att vägen börjar dela sig.
Det är helt naturligt. Vi människor utvecklas hela tiden, och det är inget konstigt att vi utvecklas åt olika håll.
Det handlar om att våga släppa taget och gå åt olika håll ifall man kommer till en livskorsning.
Det behöver inte betyda att man helt bryter med varandra, utan man kan fortfarande ha stigar som binder en samman men huvudvägarna går åt olika håll. Vi vandrar trots allt alla vår egen väg, även om den under en tid går gemensamt med någon annans väg.
I stället för att våga släppa taget håller människor så ofta fast vid det gamla, av vana och rädsla och för att man tror att det ger en trygghet.
Men vanor är en falsk trygghet, därför att livet är ständigt föränderligt.
Tryggheten finns i att våga möta det nya som finns i varje dag, och att våga följa den väg ens utveckling tar.
Då kan man också vid behov släppa taget, och skiljas utan att skapa fiendskap.
Ni behöver inte alls hålla med mig, det här är ett perspektiv. Men att kunna släppa taget om sina invanda åsikter och ta till sig nya perspektiv är också en del av det här.
Det är förresten inte bara tältet jag skiljts från i dag, utan också de senaste dagarnas sällskap.
Jag valde att igen göra en längre dag, medan de andra skulle stanna lite tidigare.
Det blev drygt 30 kilometer i dag, mest ensamvandring.
För morgondagen råder lite olika bud, någon har sagt att det ska vara mulet men uppehåll och någon att det ska regna mycket.
Morgondagen har svaret på det när den tiden kommer.
I kväll gäller igen gite, nu i en ort som heter Finieyrols.
Jag hade tänkt mig att prova på chambres d’hotes i kväll, vilket ska vara motsvarande bed&breakfast, men alla sådana rum var upptagna här.
I praktiken betyder det såvitt jag förstått det att man har ett eget rum, men det kan som sagt var hända att jag ändå har det i natt.
De här rummen är något dyrare, men då är man alltså garanterad ensamhet på rummet.
Det får bli en annan kväll i stället. För att se och uppleva hur det är.