Vart försvann tanken på att ta det lugnt, njuta av vandringen, lyssna till kroppen och inte bara driva på, frågade en inre röst då jag i går eftermiddag/kväll strävade på de 15 kilometrarna från Homberg till Mücke/Flensungen, där jag bokat rum på ett pensionat.
Det känns som att det blivit ganska mycket vandrande, utan att jag kommit särskilt långt per dag på sistone.
Det kan delvis bero på att jag numera kommer iväg 1-2 timmar senare på morgnarna än i början av vandringen, bland annat på grund av mörkare morgnar.
Ändå har jag ju nog förflyttat mig ganska långt, och har 1 1/2 – 2 veckor kvar i Tyskland.
Som jag nämnt tidigare har de flesta affärer söndagsstängt här, men även restauranger och andra som har öppet på söndagar har ledigt en dag i veckan.
Ruhetag kallar man det, vilodag, en lugn, ledig dag.
En ruhetag per vecka håller inte vandraren, men i dag har jag faktiskt en ruhetag i Mûcke/Flensungen.
Har känt i några dagar att det skulle vara nödvändigt, och just här kändes som ett ypperligt läge. Pensionatet är perfekt, och orten lagom liten men ändå med vad som behövs.
Det talas annars om regn i flera dagar framöver, men om det blir så får jag förhålla mig till det vartefter det kommer.
Riktningen närmast framöver kommer att vara mot Frankfurt am Main, dit det är drygt två dagars vandring. Får se om jag går in i staden eller förbi den.