Framme!!
En glad vandrare har gått i mål.
Ännu under dagens vandring kände jag det som att jag vill fortsätta, men det finns säkert en mening med att det blir en paus nu också.
Sedan slog det mig att det här faktiskt är sista dagen av den här vandringen, och att jag borde vara glad att jag kommit så här långt. Så de sista timmarna gick jag med ett leende på läpparna.
Och när jag klev uppför trapporna till vandrarhemmet i Saarbrücken kände jag att nu är jag i mål för den här gången.
Med vetskapen om att varje målgång är början på nästa resa är det med tillförsikt jag ser fram emot vad som väntar härnäst.
För kom ihåg att varje dag är ett oskrivet blad i historien om ditt liv, och du måste själv fylla det med innehåll.
Så vad ska jag fylla morgondagens blad med? Det är morgondagens fråga. Det finns fortfarande utrymme att fylla den här dagens blad med.
Det blev en utmanande sista dag av vandring. Första delen gick bra, raka vägen till St.Ingbert, men där tappade jag spåret.
Inga skogsvägar i dag, men det är lika lätt att gå vilse i en stad.
Skrev i går att jag kanske borde gå två kilometers omväg för att komma upp i 1 900 kilometer. Det blev uppskattningsvis en fyra kilometers omväg, och helt ofrivilligt.
I dag vill jag fira alla målgångar. För de innebär alltid en ny början. När du lägger dig i kväll går du i mål för den här dagen, och när du vaknar i morgon är det starten på en ny dag.
Bis morgen! Tills i morgon! Som man säger i Tyskland.