Tåget är 20 minuter försenat står det på informationstavlan. Jaha, så var det så igen. Jag befinner mig på Hannover järnvägsstation på väg via Hamburg och Lübeck till Fehmarn. Vid nästa anhalt, Hamburg, har jag 16 minuter på mig att byta tåg, vilket betyder att den möjligheten redan är försvunnen.
Det är ganska spännande att åka tåg i Tyskland. Man vet aldrig med vilket tåg man kommer fram och vilken tid.
Förseningar verkar vara mera regel än undantag. Den tyska järnvägen är välorganiserad, men punktligheten är det sämre med.
Åtminstone då det gäller de nationella tågen. De regionala verkar fungera bättre. Det här sagt med väldigt lite erfarenhet.
Fram verkar man ändå komma, med det ena tåget eller det andra. Fast det kräver lite pusslande och en del extra besvär för kunderna. De flesta i personalen är ändå hjälpsamma, och flexibla.
– Jag har åkt mycket med ICE tågen, och de är alltid försenade, utbrister en irriterad dam som fått motstridiga uppgifter om vilket tåg hon ska fortsätta med.
Om det är så kan man fråga sig varför man håller fast vid ett sådant system. Skulle det inte vara bättre att ändra i tidtabellerna så att tågen kunde hålla tiderna bättre, och kunderna bli nöjdare.
När jag studerade åkte jag under det första året varje dag buss, och den här bussen hade en tidtabell som det var omöjligt att följa. Ändå fortsatte man med den som om allt var okej.
Man kan naturligtvis blunda och låtsas som om allt fungerar som det ska, men det är att lura både sig själv och andra.
Visst kom jag fram i dag också, bara det att det var två timmar senare än planerat.
Bättre sent än aldrig som det heter. Och att vänta på tåg eller sitta på tåg är ett utmärkt tillfälle att skriva.
När man sitter där och skriver på tåget kan man plötsligt upptäcka att man nästan är framme vid destinationen.
I morgon blir det ännu mera tågåkande. Då lämnar jag Tyskland för färd till Stockholm.
Så vi får se hur det blir med uppdatering i morgon.