Här står jag och kan inget annat. Gud hjälpe mig, sa Martin Luther på sin tid.
Här går jag och kan inget annat. Gud lede mig rätt, säger jag i dag.
Vi människor upplever med våra sinnen, och i en fullkomlig upplevelse är alla våra sex sinnen involverade.
Sex sinnen?
Ja, de fem sinnen vi normalt tänker på, syn, hörsel, lukt, smak och känsel är porten in till vårt sjätte sinne.
Det sjätte sinnet är intuitionen, kontakten med den högre kraften. En del kallar den Gud och placerar den som ett skilt väsen utanför sig själva.
Men vi har alla den här kraften inom oss. Den är livet självt, och ingen kan väl förneka att vi alla som lever här och nu är en del av livet.
Det finns ingen Guds vilja som vi kan skylla på eller hänvisa till, utan vi är alla ansvariga för våra egna handlingar. Det finns heller ingen som kommer att döma oss på den yttersta dagen, utan den enda domare vi är ansvariga inför är vårt eget samvete och inför det är vi ansvariga i allt vi gör.
Undrar varför jag kom in på det här nu? Kanske var det Martin Luther som ledde in mig på det här spåret.
Vi är i alla fall överens om att det finns en högre kraft, men om den ligger utanför eller inom oss själva är jag osäker på om vi har samma uppfattning om.
Det är intressant att se när man börjar skriva vart det leder. Texterna lever ibland sitt eget liv, och ibland bara kommer orden av sig själva.
Befinner mig nu i Altleiningen, en liten ort men med det mest högklassiga vandrarhemmet hittills.
Bara tre vandringsdagar kvar nu på den här etappen. Det känns lite vemodigt. Å andra sidan ska det bli skönt att få sätta sig på tåget ett tag och vila benen.