De som följt med här på bloggen under en längre tid, det vill säga ända sedan Europavandringens tid, kommer kanske ihåg att jag hade en kompis med på vandringen.
Nalle Puh.
Han är fortfarande med mig, sitter så tyst i bokhyllan att man knappt lägger märke till honom. Klagar aldrig, tar livet med ro. Som han sagt;
Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.
Nu strövar han ju inte omkring utan sitter där alldeles lugnt, fast å andra sidan; vad vet jag vad han gör då jag är ute eller då jag sover.
Kanske han går ut och hälsar på folk;
Titta in till någon när som helst om du känner för det. Säger de ”Usch, är det du!” kan du ju titta ut igen.
Då kanske han går vidare och hittar en grop;
Om du försöker hitta hem men istället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hittar någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter.
Om han råkar ramla ner i gropen, kanske någon annan har ramlat ner där förut;
När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig.
Så illa behöver det ändå inte gå, speciellt inte ifall han tittar in till dig. För du säger ju inte ”Usch, är det du!” utan du bjuder in honom;
Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan korta, lätta ord, som: ’Vad sägs om lite lunch?’.
Och om ni efter lunchen går på promenad, kom ihåg att man ska ta det lugnt efter maten;
Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram.
Medan ni vandrar där i allsköns ro kan det hända att det någonstans ifrån dyker upp ord, om ni går på rätt ställe vill säga;
Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.
Poesi och visor är bra att ha om ni efter en stund blir trötta på att strosa omkring och inte vet vad ni ska göra.
Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa.
Sedan då ni blivit trötta på att sjunga är det dags att ge sig ut på äventyr, och då är Nalle Puh det bästa sällskap man kan ha;
Utan Puh skulle äventyret vara en omöjlighet, sa Kanin högtidligt…. Omöjligt utan mig! En sådan björn är jag! sa Puh stolt för sig själv.
Det vet jag. Det var en spännande och rolig resa vi hade, Puh och jag. Nästan så det kommer ett sug att bege sig ut på ett nytt äventyr. Puh verkar i varje fall vara redo.
Kommentera