Jag har ingen önskan om att någon ska tro på det jag skriver. Det jag skriver är helt enkelt sådant jag ser och sådant jag upplever som sant. Någon annan ser något annat och upplever något annat som sant. Och det vi ser i dag behöver inte vara samma som vi såg i går, för om vi lite flyttar oss och byter perspektiv ändras vår syn på det som vi betraktar. Även om det råkar vara samma fenomen som dagen innan.
Och vad som är verkligt sant i vårt eget liv kan bara vi själva komma fram till.
Min önskan är att människor själva ska finna ut vad som är sant för dem, att var och en ska bli sin egen auktoritet.
I dag har så många människor gjort andra människor till auktoriteter, människor som gömmer sig bakom etiketter och som inte vågar stå för något som sig själva.
Och ju finare etikett, i form av yrkestitel, utbildningstitel, och alla möjliga titlar och examina, desto större auktoritet.
På bloggens facebooksida står det i och för sig författare som etikett, men det var enbart för att jag var tvungen att välja en etikett då jag i tiderna skapade sidan.
Och levnadskonstnär fanns inte som alternativ.
Annars kunde jag också tänka mig lekare, med -e, för jag ser lekekonsten som en minst lika viktig faktor för god hälsa som läkekonsten. Och jag beundrar barn som så ofta har leken nära till hands.
Fast helst gömmer jag mig inte alls bakom någon etikett
…utan träder fram som jag är.
Tro på mig eller låt bli. Det kvittar.
Det enda jag önskar är att du ska tro på dig själv, därför att det är enda vägen till sanningen. Din sanning.
För endast genom att finna din sanning kan du veta vad som är verkligt sant för dig, och det är det som gör dig själv till den största auktoriteten i ditt liv.